Så fungerar biblioteket för låntagare utanför LiU

Det är många som använder Linköpings universitetsbibliotek som inte är studenter eller anställda på Linköpings universitet och eftersom vi var nyfikna på vilka de är skickade vi under slutet av 2025 en enkät till låntagare som tillhör den gruppen. Enkäten gick ut till alla med bibliotekskort och som varken är studenter eller anställda vid LiU. Det blev ett bra gensvar och vi fick in lite mer än 160 svar.

Vilka de är och vad de gör på biblioteket

De flesta av våra användare som inte är studenter eller anställda vid LiU är ”intresserad allmänhet”. En stor del är också studenter eller forskare vid andra lärosäten. Ytterligare en ganska stor grupp är anställda vid region Östergötland. Detta var väntat men bra att få bekräftelse på.

De flesta använder Vallabiblioteket, ungefär hälften av alla svarande. Resten fördelar sig ungefär jämt mellan Campus Norrköpings bibliotek och Medicinska biblioteket.

Det man gör absolut mest på biblioteken är att låna böcker. Andra aktiviteter är att läsa böcker och tidningar/tidskrifter samt studera. Vi frågade hur långa besöken är och de flesta stannar mindre än en timme, vilket följer av att man lånar sina böcker och sedan lämnar biblioteket. Vi ser en grupp som stannar 6–8 timmar och det bör vara de som studerar. Många använder också de digitala resurserna.

De flesta besöker biblioteket dagtid under öppettiderna 10.00–16.00 eller de kvällar det är öppet fram till 19.00.

Personal och service uppskattas

Vi bad också om fritextsvar kring vad man uppskattar, saknar och anser om våra bibliotek. En stor majoritet uppskattar den goda servicen och de resurser som finns. Personalen är mycket uppskattad! Det man klagar på är att studiemiljön kan upplevas som stökig i Studenthuset och man önskar fler tysta platser på Campus Norrköpings bibliotek.

Flera för också fram önskemål om att få tillgång till bibliotekets digitala resurser annat än på biblioteket. Vi tar tillfället i akt och förklarar att åtkomsten styrs av de villkor som finns när vi köper tillgång till de digitala resurserna. Vi får helt enkelt enbart erbjuda dem till de som hör till LiU. Övriga kan bara få tillgång på specifika datorer i biblioteket.

Naturligtvis vill man också ha ökade öppettider på biblioteket men det var inte ett så stort önskemål som vi kunde trott med tanke på att de har reducerats.

Sammanfattningsvis uppskattar man biblioteket och dess kompetenta och serviceinriktade personal.

Vill du också bli låntagare?

Om du själv vill bli låntagare på Linköpings universitetsbiblioteket är du välkommen att fylla i ansökan om bibliotekskort. När du fyllt i formuläret kan du bege dig till biblioteket och hämta upp ditt kort mot uppvisande av giltig legitimation:

Skrivet av Kajsa Gustafsson Åman, avdelningschef, Campus Norrköpings bibliotek

Biblioteket poppar upp på campus

Om du har besökt Campus Valla under det senaste året har du kanske lagt märke till bibliotekets blå pop up-vagn. Helena Jonson är en av de som jobbar med pop up-vagnen på Campus Valla. Jag ställde några frågor till henne om hennes erfarenheter av arbetet med pop up-biblioteket.

Berätta vem du är och vad du jobbar med på biblioteket!
– Jag läser masterprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås. Vid sidan av mina studier är jag studentmedhjälpare på Linköpings universitetsbibliotek.

En kvinna som drar en vagn genom en entrédörr.
Foto: Nelly Hagberg

Kan du förklara vad konceptet pop up går ut på?
– Syftet är att göra biblioteket synligt på campus och därmed öka tillgängligheten och medvetenheten om biblioteket. Därför står jag på olika platser med en vagn med pocketböcker som går att låna och olika typer av information om bibliotekets tjänster. I vagnen har jag också med en dator för att kunna svara på enklare biblioteksrelaterade frågor.
– Via pop up-vagnen har man också möjlighet att lämna tillbaka biblioteksböcker.

Vilka olika platser på campus brukar du vara på?
– Jag har stått på tre olika ställen: i Colosseum i C-huset, Agora i A-huset och i Fysikhuset. Jag har testat att vara där vid lite olika tider: mest fredagar, men även tisdagar och torsdagar, förmiddagar såväl som eftermiddagar.

Har du märkt av några skillnader mellan olika tider?
– Det är ingen jättestor skillnad beroende på vilka tider i veckan eller när på dagen man står där. Möjligen är det lite säsongsrelaterat och hur det krockar med olika aktiviteter, till exempel studentevenemang.

Vad är dina erfarenheter av vad som funkar och inte funkar?
– Om man bara står där med en dator är det inte säkert att folk kommer och ställer frågor. Men när jag började ha med mig böcker gjorde det skillnad och folk verkade bli mer nyfikna. Från början testade jag att ta med böcker ur bibliotekets samling men sedan en tid har jag framför allt tagit med pocketböcker, som är lite lättare att ha med sig. Vi har extra generös lånetid på de pocketböcker jag har med mig i pop up-vagnen, och jag tror det är lockande att man kan ha dem så länge. *
– Det är roligt att det också kommer fram personer som inte alls brukar besöka biblioteket i Studenthuset.

Hur tänker du kring de böcker du tar med dig?
– Jag plockar med mig ett gäng pocketböcker vid varje tillfälle och försöker variera mellan olika genrer för att intressera så många som möjligt. Jag sätter upp dem på skyltställ på pop up-vagnen och visar upp så många böcker som det går att få plats med. Vissa verkar gilla att botanisera och göra olika ”fynd”. Ibland är det lite oväntade titlar som väcker mest intresse, inte bara böcker som trendar på TikTok utan till exempel klassiker.

Kan du ge exempel på vilka typer av frågor du brukar få?
– Folk brukar först komma fram för att fråga om böckerna eller bara prata, men det händer också att de har olika biblioteksspecifika frågor. Många vet inte om att universitetsbiblioteket också har skönlitteratur. Det händer att de undrar om de kan låna om eller lämna tillbaka böcker vid pop up-vagnen. Böckerna jag har med står ofta i centrum av diskussionen.
– Det förekommer också att de undrar varför biblioteket står just här. Ytterst sett handlar det ju om läsfrämjande: böcker är till för att läsas. Och detta blir ett sätt att synliggöra både böckerna och biblioteket.

En öppen yta i en större lokal med ett antal personer kring en vagn med texten Pop up-biblioteket.
Foto: Nelly Hagberg

Hur skulle du snabbrecensera följande platser på campus?

C-huset…
– Sedan jag började ha med pocketböcker har C-huset varit en bra plats att stå på. Det är många studenter som rör sig där till och från föreläsningar. Efter att jag började ha med mig böcker är det många som kommer fram och pratar och det har hänt att det vid enskilda tillfällen kommit fram fler än jag hunnit prata med.
– Det man också kan säga om Colosseum är att det ofta är olika studentaktiviteter där, till exempel där man använder högtalare och spelar musik. Så där är det lite konkurrens om uppmärksamheten kan man säga.

A-huset…
– Många sitter där och pluggar och det finns föreläsningssalar, men hittills har man inte visat så stort intresse när jag varit där. Det är den lugnaste platsen jag stått på och det kan vara svårt att locka folk när man står med pop up-vagnen i A-huset.

Fysikhuset…
– I Fysikhuset är det inte så mycket konkurrens som i C-huset utan det är en lugnare miljö. Men jag har ändå pratat med många där och lånat ut en del böcker. Jag brukar stå nära kaffeautomaten och det är vanligt att folk passerar på väg till B-huset eller för att hämta en kaffe. Det är inte lika många som passerar som i Colosseum, men det är ganska många som har varit intresserade att prata med mig när jag stått där.

Har du några avslutande reflektioner kring arbetet med pop up-biblioteket?
– Jag tror att en av lockelserna är att det inte behöver vara så planerat som när man till exempel besöker biblioteket för att plugga, låna en bok eller lämna tillbaka sina lån. En pocketbok kan man låna i bara farten och det blir mer spontant. I teorin skulle man kunna ställa liknande frågor till mig vid pop up-vagnen som vid biblioteksdisken i Studenthuset, men det blir oftast en annan typ av frågor man får när man rör sig på campus.

Tack för att du svarade på frågorna och lycka till med arbetet framöver!

Skrivet av Peter Igelström, bibliotekarie, Vallabiblioteket

* Det går också att låna pocketböcker med långlån på Vallabiblioteket i Studenthuset. Böckerna står i ett särskilt ställ på plan 3. Dessa böcker går inte att låna i låneautomaterna, men du är välkommen att låna dem med hjälp av personal i biblioteksdisken.

Ett antal liggande och stående pocketböcker.
Foto: Nelly Hagberg

Bibliotopia: speculative futures of reading and libraries

**Detta blogginlägg finns också på svenska**

The future of reading and libraries is the topic of an exhibition in Studenthuset at Campus Valla starting on 6 November. Based on ideas generated in a series of workshops, the exhibition includes stories in various genres and formats.

The Thing from the Future

During the spring of 2025, five workshops were held with library management and personnel, students and preschool children (in a collaboration with the public library in Mantorp in East Sweden).

The workshops were based on the game The Thing from the Future, as adapted by PhD student Cornelia Linderoth at Linköping University’s Department of Behavioural Sciences and Learning.

The Thing from the Future is a game that challenges the players both individually and collectively with the purpose to generate entertaining and thought-provoking hypothetical scenarios. In our version of the game, a series of prompts are created based on four cards: Context, Development, Object and Feeling. The context remains the same throughout the game: the library as place and concept. A simplified version was created for the two workshops held with preschool children.

The ideas and scenarios that were generated during our workshops were then collected and converted into a series of texts with the help of the generative AI tool Copilot. The texts are written in various genres: poems, a play, a short story, a comic book and two fairy tales. Several of the stories are available in alternative formats such as text/illustrated, text/audio and text/video.

Visiting professor in the name of Tage Danielsson, Athena Farrokhzad, also contributed to the exhibition with a poem based on material from the workshops.

Bibliomancer

Bibliomancer is a cyberpunk-inspired short story that is based on material from the workshop with library personnel, and that was also developed into a comic book. The story takes place in a future after a catastrophic event called the “Blackout.” What role would libraries play in such a society? How will people retrieve and use information in a future where the boundaries between humans and machines are blurred?

Två rutor ur en tecknad serie, den första föreställer en man och den andra en kvinnlig robot.
Panels from the comic book Bibliomancer. Illustrations by Ulf Lindgren

An English version of the story is available in the Bibliomancer comic book, openly accessible online: Bibliomancer

Fairy tales

One of the fairy tales that was created based on the workshops with preschool children is called The Fairy Tale Book That Could Do Anything. Here is an excerpt from the tale:

The children love their library because it holds books on every topic you could imagine: from flying cats, to the Titanic. Sometimes, the books are sad, sometimes magical and provided with wings that can lift you into the air. But beware of Godzilla, who is sneaking around the library and devours books! At the library, you can learn, dream, and travel to new worlds via books. There are books with all kinds of adventures – even slightly weird ones.

En utställning med skärmar, en hylla med böcker och olika bokstäver och tecken hängande i taket.
The exhibition on the third floor in Studenthuset, Campus Valla. Photo: Peter Igelström

Bibliotopia is on display in Studenthuset until 30 January, 2026.

Bibliotopia: en framtidsspaning om läsning och bibliotek

**This blog post is also available in English**

I samband med Bokfesten – Linköpings universitetsbiblioteks bokmässa som äger rum i Studenthuset på Campus Valla torsdag den 6 november – startar utställningen Bibliotopia, som presenterar olika (möjliga) framtider kring bibliotek och läsning.

Här berättar vi som jobbat med utställningen om hur den har tagits fram och ger några smakprov på vad som ingår.

Spekulativa framtidsspaningar

Under våren 2025 har Linköpings universitetsbibliotek jobbat med spekulativa framtidsspaningar. Vi har genomfört fem workshops: en med bibliotekets ledning, en med biblioteksmedarbetare, en med studenter och två med förskolebarn (i samarbete med Mantorps bibliotek).

Vi har utgått ifrån spelet The Thing from the Future och, med hjälp av Cornelia Linderoth, doktorand vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande (IBL), anpassat det utifrån vår kontext.

The Thing from the Future är ett fantasispel som utmanar spelare att tillsammans och var för sig beskriva olika alternativa framtidsscenarier. Spelets mål är att skapa underhållande, men tankeväckande beskrivningar av hypotetiska framtidsscenarier. I vår version av spelet skapas prompter med hjälp av fyra kort: Kontext, Utveckling, Uppgift/Objekt och Känsla. Kontexten förblir densamma genom spelets gång: biblioteket som både fysisk plats och koncept. Vi har även skapat ytterligare en förenklad variant av spelet som vi har använt när vi hållit workshops med barn.

Workshopen går ut på att generera idéer. Med hjälp av olika ”promter” spekulerar gruppen tillsammans och enskilt om olika framtida scenarion utifrån spelets olika kort. De idéer som framkommit har sammanställts, varefter biblioteksmedarbetare utifrån varje workshop skapat sammanhängande texter med hjälp av AI-verktyget Copilot. Texterna har fått olika genrer: en dikt, en pjäs, en novell, en tecknad serie och två sagor. I utställningen kan man ta del av texterna i olika format.

Mellan hopp och förtvivlan

En del av materialet från workshoparna har bearbetats till dikter. Här är ett exempel utifrån workshopen med bibliotekets ledning som utgick från en positiv känsla:

Reglerad Framtid

Vi andas ut.
Det som en gång var kaos
har nu fått ramar, riktning, ro.
Staten styr – inte med järnhand,
utan med öppenhet och demokrati.

Boken –
inte längre en form,
utan många.
Den lyssnar, talar, visar,
byter språk utan att blinka,
anpassar sig efter varje läsares behov.

Allt är tillgängligt.
Fritt.
Inga murar av licenser,
inga låsta bokmagasin.
Kursböcker, romaner, fakta –
allt finns tillgängligt för alla.

Vi laddar ner,
vi lånar ut,
vi läser med ögon, öron, händer.
Vi går in i berättelserna,
frågar dem,
och de svarar.

Tekniken hjälper den som behöver,
text blir tal,
bild blir begriplig.
AI-böcker är tydligt uppmärkta,
och skönlitteraturen blomstrar –
människans röst har inte tystnat.

Jämte tekniken –
finns den tryckta boken kvar,
som en vän från förr.
Kurslitteraturen interagerar med oss,
och vi har lärt oss läsa igen.

Vi bär inte längre oron
för teknikens nyckfullhet.
Vi bär kunskapen,
tillsammans människa och maskin.

Ett långt rum med stora fönster och en installation hängande från taket.

Gästprofessor medverkar

Medverkar i utställningen gör också Athena Farrokhzad, som är gästprofessor i språk och kultur i Tage Danielssons namn. Hon har skrivit en dikt som också utgår från workshopmaterialet.

Här kan du lyssna på hennes egen inläsning av dikten ”I framtiden”.

Bibliomancer

Bibliomancer är en berättelse som skapats med utgångspunkt i den workshop som hölls med biblioteksmedarbetare. Utifrån materialet skrevs en cyberpunk-inspirerad novell med visst stöd av Copilot som sedan bearbetades till en tecknad serie. Berättelsen utspelar sig i ett dystopiskt framtida samhälle efter en katastrofal händelse som kallas för ”Nedsläckningen”.

Vilken roll kan bibliotek spela i ett sådant samhälle? Hur inhämtar och bearbetar människor information i en värld där gränserna mellan människa och maskin alltmer suddas ut?

Två rutor ur en tecknad serie, den första föreställer en man och den andra en kvinnlig robot.
Två rutor ur serien Bibliomancer. Bild: Ulf Lindgren

Här kan du läsa en elektronisk version av serien: Bibliomancer

Sagoboken som kunde allt

Sagoboken som kunde allt är baserad på en framtidsspaning med 6-åringar från Mantorp som gjordes i samarbete med Mantorps bibliotek. När vi framtidsspanade med barnen använde vi en förenklad variant av spelet The Thing from the Future.

Från framtidsspaningen:

Barnen älskar biblioteket, för där finns böcker om allt – från flygande katter till Titanic! Ibland är böcker sorgliga, ibland magiska med vingar som kan lyfta dig upp i luften. Men akta dig för Godzilla, som smyger runt och äter upp böcker! På biblioteket kan man lära sig, drömma och resa till nya världar, bara genom att bläddra. För böcker är alltid ett äventyr – även när de är lite konstiga.

En annan av berättelserna i sagoform är Sagan om det magiska under mattan-biblioteket.

Detta och mycket annat kan du tal del av i utställningen Bibliotopia i Studenthuset, som visas till och med 30 januari 2026. Välkommen!

En utställning med skärmar, en hylla med böcker och olika bokstäver och tecken hängande i taket.
Utställningen går att ses på plan 3 i Studenthuset. Bild: Peter Igelström

Presentation av utställningen under Bokfesten

Missa inte inslaget under Bokfesten den 6 november klockan 12.10 – 12.20 då Anya Feltreuter presenterar utställningen på Stora scenen (Lövverket).

”Everyday is Open Science Day” – om öppen vetenskap och bibliotekets arbete med att stödja forskare Del 2

**Läs del 1 av intervjun här**

Open Access Week (20 till 26 oktober) är ett årligen återkommande globalt evenemang med fokus på öppen tillgång och öppen vetenskap. Varför är då detta viktigt att uppmärksamma? Och hur jobbar Linköpings universitetsbibliotek med dessa frågor?

I denna andra del av intervjun med överbibliotekarie David Lawrence ligger fokus på bibliotekets arbete med att stödja forskare i deras arbete och vad som kan tänkas stå för dörren i arbetet kring öppen vetenskap framöver.

Vilka kompetenser ser du som viktiga inom universitetsbiblioteket för att kunna möta framtidens krav på öppen vetenskap?

– Biblioteket erbjuder tjänster som baseras på den kunskap vi har inom vår organisation. Det kan handla om publiceringsfrågor eller datahantering. Men det handlar inte bara om att bygga upp en stödverksamhet separerad från forskningsvärlden. Vi har också sett till att rekrytera personer med erfarenhet därifrån. Jag skulle gissa att vi nu har cirka 8-9 medarbetare som har disputerat och har arbetat med forskning. De förstår forskarens verklighet och det gör det lättare att erbjuda stöd kring öppen vetenskap.

– På LiU har vi fyra fakulteter, eller tre plus en, och vi täcker de flesta vetenskapliga ämnen och discipliner och hur de arbetar, till exempel avseende typ av forskningsdata och typ av publikationer. Sättet att forska skiljer sig mycket åt. Det är viktigt att inse att ”one size doen’t fit all”. Inom publicering är det inte bara artiklar man talar om. Data behöver inte handla om mätningar med instrument utan det kan också vara intervjumaterial. Det är de lite mjukare kunskaperna som är viktiga att inte glömma bort.

Vilka tjänster erbjuder biblioteket för att stödja forskare inom öppen vetenskap?

– Det är en omfattande lista, men det är en kombination av konkreta saker som att registrera i DiVA eller publicera via LiU E-Press, parallellpublicering som en väg till open access och våra avtal med förlagen som tar kostnaden från enskilda forskare. Vi har också verktyg för att hjälpa till att välja tidskrift att publicera sig i och att öka spridningen på ens forskning. Men det handlar också om kunskap och expertis. Så en stor del går ut på att vara ute och prata och informera. Historiskt sett har det kanske främst varit frågor kring publikationer vi tagit upp, men idag ligger mycket fokus på forskningsdata.

– Det går inte att säga att det ena är viktigare än det andra. Men kunskaperna och expertisen är en viktig del eftersom det snabbt händer saker hela tiden. Vi håller koll på vad som händer i omvärlden och försöker hålla forskare uppdaterade om detta, så att de själva inte behöver ägna så mycket tid åt det.

– En reaktion vi ofta får från våra användare, även forskare, är att man är förvånad över hur mycket stöd man kan få. Det är inte alltid vi kan svara på de mest komplexa frågorna kring till exempel datahantering, men vi har ett bra nätverk inom LiU så vi kan ofta koppla ihop forskarna med rätt gruppering så att de kan få det stöd de behöver utan att behöva söka det på egen hand.

Hur gynnas forskare av öppen vetenskap? Behövs strukturella förändringar för att forskare ska gynnas mer av öppen vetenskap?

– Det var jättelätt att påvisa fördelar med att publicera publikationer open access, för det fanns forskning som visade att det ledde till fler citeringar. Numera brukar jag säga att det istället är en nackdel att inte göra sin artikel öppet tillgänglig, då detta är det normala i stora delar av världen. Så det handlar dels om genomslag, men också om synlighet.

– När det gäller att publicera forskningsdata så kanske det inte handlar så mycket om vare sig genomslag eller synlighet, men det kan leda till samarbeten genom att andra blir intresserade av ens data. Det är inte lätt att bara ta en Excelfil, en transkription eller datafil och använda den. Det krävs ofta ett samarbete med de som tagit fram datan. Så att publicera sin data är en möjliggörare för sådant som annars kan vara svårt att få till stånd. Så det finns flera fördelar med öppen tillgång till data för forskare.

– Det som behövs är dock förändringar av meriteringssystemen. Det är många som varit skeptiska att publicera fritt tillgängligt, och man har sett det som en andra klassens publikation eller något åt det hållet. Det är inte riktigt sant. Men att man jobbar med öppen vetenskap och i den andan borde också få genomslag vid utvärderingar av individer och forskningsgrupper. Det krävs också att man får lite fördelar av det på ett personligt plan.

Vad ser du är nästa steg inom öppen vetenskap? Ska en fortsätta driva på för högre uppfyllnad av väletablerade delar av öppen vetenskap (som att nå 100% öppen tillgång till vetenskapliga publikationer) eller ”gå vidare” och lägga mer fokus på nya delar som till exempel öppna lärresurser (OER) eller öppen infrastruktur?

– Ja, det är lite en fråga om ”bang for your buck”. Det är lätt att fokus hamnar på det nya, men man ska inte glömma bort de redan etablerade delarna. Vad gäller artiklar ligger vi kanske på 75 procent som publiceras öppet tillgängligt varje år. Det är ingen dålig siffra, och vi lägger inte den mesta kraften på att försöka öka den. Men om man tittar på den och betänker att det är ett krav från de flesta forskningsfinansiärer att publicera helt öppet så borde siffran vara lite högre. Det vore intressant att titta på varför och hur vi kan få upp den något. Men att driva på nitiskt för att nå 100 procent tror jag inte på.

– Sedan måste vi fortsätta lägga kraft på forskningsdata. Det är fortfarande ett område under utveckling. Där finns utmaningar med att få ihop alla aspekter – de etiska, de juridiska, de informationssäkerhetsmässiga och att forskare känner sig bekanta med vad som gäller. Vi har tydliga signaler från forskningsfinansiärer att data ska göras tillgängligt på något sätt, avhängigt vad datan innehåller.

– Och sedan behöver vi också ha fokus på framtiden. Jag tror öppna lärresurser är nästa stora område. Det är inte jättestort just nu, men vi stöttar de lärare som är tidigt ut och erbjuder dem stöd kring det.

– Och tittar man ännu längre fram så kan sådant komma in som inte ligger så mycket på biblioteket, såsom ”open methods” och medborgarforskning. Men det gäller alltså att ha en balans mellan att fokusera på vad som händer nu, men också titta framåt, så att vi är redo när nya saker dyker upp.

Om du skulle göra en framtidsspaning – hur tror du öppen vetenskap som rörelse kommer utveckla sig framöver inom forskningen? Utifrån rådande världsläge, mer och mer fokus läggs på att skydda sig mot dataintrång osv. Kommer öppen vetenskap funka i en värld som riskerar att bli mer och mer sluten?

– Jag vet inte om det är vad jag tror kommer att hända, men när det gäller publikationer vore det intressant att se en utveckling där man kommer bort från att vara beroende av kommersiella aktörer, till exempel när det gäller ägarskapet av publikationerna. Att tänka sig helt nya sätt att göra det på är inte lätt i praktiken, men jag skulle gärna se att forskningsvärlden tar tillbaka lite kontroll över det man producerar.

– Intrång ser jag inte som ett stort problem då syftet ju är att göra information öppet tillgänglig, men jag förstår att det också kan handla om hänsyn till aspekter som främmande makts tillgång till den. Det är en balansgång och lite svårt att veta var frågan ligger, men det påverkar nog inte jättemycket just nu. Forskning är avsedd att delas med andra forskare, och det som ligger bakom betalvägg är ändå inte så svårt att få tillgång till.

– Med data blir det mer kopplat till frågor om vilken data man kan göra fritt tillgänglig och vilken man kan tillgängliggöra med begränsad tillgång. Det kanske kommer att bli så att mycket data inte kommer att ligga helt fritt tillgänglig utan att man kommer behöva begära ut den. De som avser använda data på ett sätt som det inte var tänkt eller är önskvärt kommer alltid att göra det oavsett. Det finns ändå fler fördelar än nackdelar med öppen vetenskap.

Toppen! Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

Intervjuare: Martin Iinatti Brengdahl, bibliometriker vid Avdelningen för publiceringens infrastruktur

En person som tittar på stjärnhimlen och en symbol i form av ett öppet hänglås.

Läs mer om Open Access Week

Open Access Week (liu.se)