Det är många som använder Linköpings universitetsbibliotek som inte är studenter eller anställda på Linköpings universitet och eftersom vi var nyfikna på vilka de är skickade vi under slutet av 2025 en enkät till låntagare som tillhör den gruppen. Enkäten gick ut till alla med bibliotekskort och som varken är studenter eller anställda vid LiU. Det blev ett bra gensvar och vi fick in lite mer än 160 svar.
Vilka de är och vad de gör på biblioteket
De flesta av våra användare som inte är studenter eller anställda vid LiU är ”intresserad allmänhet”. En stor del är också studenter eller forskare vid andra lärosäten. Ytterligare en ganska stor grupp är anställda vid region Östergötland. Detta var väntat men bra att få bekräftelse på.
De flesta använder Vallabiblioteket, ungefär hälften av alla svarande. Resten fördelar sig ungefär jämt mellan Campus Norrköpings bibliotek och Medicinska biblioteket.
Det man gör absolut mest på biblioteken är att låna böcker. Andra aktiviteter är att läsa böcker och tidningar/tidskrifter samt studera. Vi frågade hur långa besöken är och de flesta stannar mindre än en timme, vilket följer av att man lånar sina böcker och sedan lämnar biblioteket. Vi ser en grupp som stannar 6–8 timmar och det bör vara de som studerar. Många använder också de digitala resurserna.
De flesta besöker biblioteket dagtid under öppettiderna 10.00–16.00 eller de kvällar det är öppet fram till 19.00.
Personal och service uppskattas
Vi bad också om fritextsvar kring vad man uppskattar, saknar och anser om våra bibliotek. En stor majoritet uppskattar den goda servicen och de resurser som finns. Personalen är mycket uppskattad! Det man klagar på är att studiemiljön kan upplevas som stökig i Studenthuset och man önskar fler tysta platser på Campus Norrköpings bibliotek.
Flera för också fram önskemål om att få tillgång till bibliotekets digitala resurser annat än på biblioteket. Vi tar tillfället i akt och förklarar att åtkomsten styrs av de villkor som finns när vi köper tillgång till de digitala resurserna. Vi får helt enkelt enbart erbjuda dem till de som hör till LiU. Övriga kan bara få tillgång på specifika datorer i biblioteket.
Naturligtvis vill man också ha ökade öppettider på biblioteket men det var inte ett så stort önskemål som vi kunde trott med tanke på att de har reducerats.
Sammanfattningsvis uppskattar man biblioteket och dess kompetenta och serviceinriktade personal.
Vill du också bli låntagare?
Om du själv vill bli låntagare på Linköpings universitetsbiblioteket är du välkommen att fylla i ansökan om bibliotekskort. När du fyllt i formuläret kan du bege dig till biblioteket och hämta upp ditt kort mot uppvisande av giltig legitimation:
Om du har besökt Campus Valla under det senaste året har du kanske lagt märke till bibliotekets blå pop up-vagn. Helena Jonson är en av de som jobbar med pop up-vagnen på Campus Valla. Jag ställde några frågor till henne om hennes erfarenheter av arbetet med pop up-biblioteket.
Berätta vem du är och vad du jobbar med på biblioteket! – Jag läser masterprogrammet i biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås. Vid sidan av mina studier är jag studentmedhjälpare på Linköpings universitetsbibliotek.
Foto: Nelly Hagberg
Kan du förklara vad konceptet pop up går ut på?
– Syftet är att göra biblioteket synligt på campus och därmed öka tillgängligheten och medvetenheten om biblioteket. Därför står jag på olika platser med en vagn med pocketböcker som går att låna och olika typer av information om bibliotekets tjänster. I vagnen har jag också med en dator för att kunna svara på enklare biblioteksrelaterade frågor.
– Via pop up-vagnen har man också möjlighet att lämna tillbaka biblioteksböcker.
Vilka olika platser på campus brukar du vara på?
– Jag har stått på tre olika ställen: i Colosseum i C-huset, Agora i A-huset och i Fysikhuset. Jag har testat att vara där vid lite olika tider: mest fredagar, men även tisdagar och torsdagar, förmiddagar såväl som eftermiddagar.
Har du märkt av några skillnader mellan olika tider?
– Det är ingen jättestor skillnad beroende på vilka tider i veckan eller när på dagen man står där. Möjligen är det lite säsongsrelaterat och hur det krockar med olika aktiviteter, till exempel studentevenemang.
Vad är dina erfarenheter av vad som funkar och inte funkar?
– Om man bara står där med en dator är det inte säkert att folk kommer och ställer frågor. Men när jag började ha med mig böcker gjorde det skillnad och folk verkade bli mer nyfikna. Från början testade jag att ta med böcker ur bibliotekets samling men sedan en tid har jag framför allt tagit med pocketböcker, som är lite lättare att ha med sig. Vi har extra generös lånetid på de pocketböcker jag har med mig i pop up-vagnen, och jag tror det är lockande att man kan ha dem så länge. *
– Det är roligt att det också kommer fram personer som inte alls brukar besöka biblioteket i Studenthuset.
Hur tänker du kring de böcker du tar med dig?
– Jag plockar med mig ett gäng pocketböcker vid varje tillfälle och försöker variera mellan olika genrer för att intressera så många som möjligt. Jag sätter upp dem på skyltställ på pop up-vagnen och visar upp så många böcker som det går att få plats med. Vissa verkar gilla att botanisera och göra olika ”fynd”. Ibland är det lite oväntade titlar som väcker mest intresse, inte bara böcker som trendar på TikTok utan till exempel klassiker.
Kan du ge exempel på vilka typer av frågor du brukar få?
– Folk brukar först komma fram för att fråga om böckerna eller bara prata, men det händer också att de har olika biblioteksspecifika frågor. Många vet inte om att universitetsbiblioteket också har skönlitteratur. Det händer att de undrar om de kan låna om eller lämna tillbaka böcker vid pop up-vagnen. Böckerna jag har med står ofta i centrum av diskussionen.
– Det förekommer också att de undrar varför biblioteket står just här. Ytterst sett handlar det ju om läsfrämjande: böcker är till för att läsas. Och detta blir ett sätt att synliggöra både böckerna och biblioteket.
Foto: Nelly Hagberg
Hur skulle du snabbrecensera följande platser på campus?
C-huset…
– Sedan jag började ha med pocketböcker har C-huset varit en bra plats att stå på. Det är många studenter som rör sig där till och från föreläsningar. Efter att jag började ha med mig böcker är det många som kommer fram och pratar och det har hänt att det vid enskilda tillfällen kommit fram fler än jag hunnit prata med.
– Det man också kan säga om Colosseum är att det ofta är olika studentaktiviteter där, till exempel där man använder högtalare och spelar musik. Så där är det lite konkurrens om uppmärksamheten kan man säga.
A-huset…
– Många sitter där och pluggar och det finns föreläsningssalar, men hittills har man inte visat så stort intresse när jag varit där. Det är den lugnaste platsen jag stått på och det kan vara svårt att locka folk när man står med pop up-vagnen i A-huset.
Fysikhuset…
– I Fysikhuset är det inte så mycket konkurrens som i C-huset utan det är en lugnare miljö. Men jag har ändå pratat med många där och lånat ut en del böcker. Jag brukar stå nära kaffeautomaten och det är vanligt att folk passerar på väg till B-huset eller för att hämta en kaffe. Det är inte lika många som passerar som i Colosseum, men det är ganska många som har varit intresserade att prata med mig när jag stått där.
Har du några avslutande reflektioner kring arbetet med pop up-biblioteket?
– Jag tror att en av lockelserna är att det inte behöver vara så planerat som när man till exempel besöker biblioteket för att plugga, låna en bok eller lämna tillbaka sina lån. En pocketbok kan man låna i bara farten och det blir mer spontant. I teorin skulle man kunna ställa liknande frågor till mig vid pop up-vagnen som vid biblioteksdisken i Studenthuset, men det blir oftast en annan typ av frågor man får när man rör sig på campus.
Tack för att du svarade på frågorna och lycka till med arbetet framöver!
* Det går också att låna pocketböcker med långlån på Vallabiblioteket i Studenthuset. Böckerna står i ett särskilt ställ på plan 3. Dessa böcker går inte att låna i låneautomaterna, men du är välkommen att låna dem med hjälp av personal i biblioteksdisken.
Under de senaste åren har villkoren för bibliotekariers undervisning vid landets universitet förändrats. Minskad studentnärvaro och AI-verktygens intåg är ett par av dessa förändringar.
Den minskade studentnärvaron – ett allt vanligare inslag i många utbildningar – märks även i biblioteksundervisningen. Detta är inte ett isolerat biblioteksproblem, utan speglar också utvecklingen för många utbildningsprogram.
Samtidigt märks en minskning i antalet studenter som söker individuell handledning. Kanske känner studenterna att de redan har de verktyg de behöver, eller så är det fortfarande otydligt vilket stöd bibliotekets handledning faktiskt ger. AI-baserade verktyg kan troligen också fungera som ett alternativ för många studenter. AI förändrar därför inte bara studenternas arbetssätt, utan också bibliotekariers pedagogiska roll. Det som tidigare för bibliotekarien framför allt handlade om att vägleda studenter till relevanta artiklar i rätt databaser omfattar numera även att stödja dem i att förstå hur kunskap produceras och i att kritiskt granska AI-genererat material.
Ytterligare en central utmaning är att komma in vid rätt tidpunkt i studenternas utbildning. Om biblioteksundervisningen ges för tidigt upplevs den som irrelevant; ges den för sent har många redan missat chansen att utveckla viktiga färdigheter. I ett landskap där studenter rör sig alltmer flexibelt mellan digitala verktyg, självstudier och hybridundervisning krävs det mer än någonsin att bibliotekets moment knyts tajt till kursens behov och studenternas faktiska arbetsprocesser. Att synkronisera rätt innehåll vid rätt tillfälle har blivit både svårare och viktigare.
För att universitetet ska kunna säkra studenternas förmåga att navigera ett allt mer komplext informationslandskap, behöver bibliotekets undervisning ses som en strategisk resurs. Det kräver planering, samarbete och att biblioteken får utrymme att möta studenterna där de verkligen befinner sig.
I anslutning till Pedagogikdagen 2026 publicerar biblioteket en serie blogginlägg och nyhetsnotiser på temat bibliotekets undervisning. Nyheterna publiceras på Liunet medarbetare/Stöd till utbildning (för LiU-anställda – inloggning med LiU-ID krävs).
Som undervisande bibliotekarie möter jag och mina kollegor studenter från samtliga fakulteter vid universitetet i olika typer av undervisningssammanhang. Vi möter varje vecka blivande ingenjörer, lärare, jurister, ekonomer, psykologer och många fler. De befinner sig på olika platser i sina utbildningar och på olika platser i sitt förhållande till generativ AI (GAI).
Det som har slagit mig är dels hur ojämn kunskapen är i olika studentgrupper, men också hur försiktigt samtalen med mig ofta börjar. Om jag frågar rakt ut hur många som använder GAI i sina studier är det vanligt att bara några få händer höjs. Berättar jag däremot först att jag själv dagligen använder generativ AI i mitt arbete och därefter ställer samma fråga händer något och fler händer åker upp. Ibland nästan alla. Det är som om studenterna först vill försäkra sig om att det är okej och jag tolkar försiktigheten som AI-skam.
Samtidigt vet vi att användningen är utbredd. Under 2025 skrev jag tillsammans med kollegor rapporten Studenters användning av generativ AI i samband med studier. I den undersökte vi hur studenter vid Linköpings universitet använder generativ AI. Resultaten visade att en mycket stor andel använder det regelbundet, många flera gånger i veckan eller dagligen. Det finns alltså en diskrepans mellan hur vi pratar om den egna användningen av GAI och hur ofta vi faktiskt använder oss av dessa verktyg.
Men det som gjorde störst intryck på mig i arbetet med rapporten var inte hur många som använder GAI, utan hur osäkra många känner sig. Studenter beskriver att riktlinjer kan skilja sig mellan kurser, ibland till och med inom samma program. Vissa lärare uppmuntrar ett reflekterat användande, andra är mer restriktiva. Många studenter uttrycker en oro för att råka göra fel och att oavsiktligt passera en gräns och bli anklagade för fusk. Mycket få studenter har reflekterat över användarvillkor, datalagring eller upphovsrättsliga aspekter. Det är inte konstigt, dessa frågor har också vi som undervisar svårt både att förklara och förstå, trots att de är viktiga i en akademisk kontext.
När vi under arbetet med rapporten undersökte studenternas behov av stöd efterfrågade en stor majoritet tydligare vägledning, konkreta exempel och möjlighet att diskutera gränsdragningar. För mig är det ett tecken på ansvarstagande. Studenter vill göra rätt men de behöver hjälp att förstå vad ”rätt” innebär i olika sammanhang. Svårast av allt är att förstå vilken typ av användning som bidrar till det egna lärandet. Kan vi själva alltid avgöra vad som bidrar till detta?
Ytterligare något jag tänkt mycket på och som uttrycks av studenter jag pratar med i undervisningssammanhang är att GAI beskrivs både som ett stöd, ett bollplank, ett sätt att förstå svåra texter, samtidigt som det finns en oro för att bli mindre självständig, för att tappa sin egen röst eller för att utbildningens villkor förändras på ett sätt som är svårt att överblicka. De här känslorna ryms ofta i en och samma person.
GAI är redan en del av studenternas studievardag. Jag ser det som en viktig del av bibliotekets uppdrag att hjälpa till att navigera i den verkligheten med nyfikenhet och ett tydligt fokus på akademisk integritet. För mig och mina kollegor på universitetsbiblioteket handlar det inte om att vara för eller emot GAI. Det handlar om att vara närvarande i utvecklingen. Vår ambition är att bidra med kunskap, sammanhang och reflektion och att skapa utrymme för samtal där osäkerhet får finnas.
Samtidigt är det inte är en fråga som biblioteket kan eller bör bära ensamt. Om vi vill möta studenternas osäkerhet behöver vi göra det gemensamt. Den oro vi möter handlar inte bara om risken att göra fel under studietiden. I samtalen med studenter märks också en mer långsiktig osäkerhet. Vad kommer GAI att betyda för mitt framtida yrke? Kommer mina kunskaper att vara relevanta? Hur påverkas mina möjligheter på arbetsmarknaden?
Den typen av frågor förtjänar att tas på allvar.
Skrivet av Rebecka Öhrn, bibliotekarie, Vallabiblioteket
Pedagogikdagen 2026
I anslutning till Pedagogikdagen 2026 publicerar biblioteket en serie blogginlägg och nyhetsnotiser på temat bibliotekets undervisning. Nyheterna publiceras på Liunet medarbetare/Stöd till utbildning (för LiU-anställda – inloggning med LiU-ID krävs).
Efter jubileumsåret 2025 – då Research just around the corner (RJATC) har ramat in Linköpings universitets första 50 år med tillbakablickar och framtidsspaningar – tar föreläsningsserien 2026 ett tydligt kliv in i vår tids kanske mest avgörande kunskapsfråga: demokrati och akademisk frihet.
Det är ett tema som känns både självklart och brådskande. I en omvärld där fri- och rättigheter pressas och där demokratisk tillbakagång beskrivs som en långvarig trend, blir universitetens roll som oberoende kunskapsinstitutioner allt viktigare. Ett tydligt exempel kommer från Freedom House – en internationell och oberoende organisation som varje år kartlägger politiska rättigheter och civila friheter i världen. I sin senaste årsrapport beskriver de 2024 som det 19:e året i rad där den globala friheten backar, med fler länder som försämras än förbättras. Samtidigt visar V Dem (Varieties of Democracy) – ett stort forskningsprojekt som samlar in och analyserar demokratidata från hela världen – att trenden inte bara fortsätter utan fördjupas, med fler länder som rör sig i mer auktoritär riktning och med försämringar i demokratins skyddsmekanismer, som yttrandefrihet och institutionell kontroll.
Och det här är inte bara en abstrakt kurva i ett diagram. Hoten mot öppenhet och demokratiska samtal syns också i hur akademin påverkas. Scholars at Risk är ett globalt nätverk som följer och synliggör attacker mot högre utbildning och forskare – från trakasserier och avskedanden till fängslanden och våld. I deras årliga rapport Free to Think dokumenteras hundratals incidenter runt om i världen och en tydlig poäng återkommer: när normer och institutioner urholkas slår det direkt mot universitetens autonomi och möjligheten att forska, undervisa och dela kunskap utan rädsla. Samma rapport har också uppmärksammats och spridits via den europeiska universitetsorganisationen EUA, som understryker att hot mot akademisk frihet inte är en fråga vi kan betrakta på avstånd, utan kräver uppmärksamhet även i öppna samhällen.
Även i Sverige märks att frågan hamnat högre på agendan. Under 2025 aviserade regeringen en särskild utredning med syfte att stärka forskares och lärares akademiska frihet, med slutredovisning planerad till 2026. I en tid när kunskap ifrågasätts, politiseras eller pressas av snabba opinionssvängningar blir detta en påminnelse om att akademisk frihet inte är självklar – den måste värnas, praktiseras och försvaras varje dag: i seminarierummet, i publiceringen och i det offentliga samtalet.
Mot den bakgrunden blir 2026 års tema för Research just around the corner mer än en rubrik: det blir en inbjudan att tänka tillsammans om hur kunskap skapas, skyddas och delas – och varför det angår oss alla.
Universitetet utan gränser – och biblioteket som demokratisk infrastruktur
I LiU:s vision och strategiska plan mot 2030 återkommer ambitionen om ett öppet och inkluderande universitet: ett lärosäte som tar ansvar för att överbrygga skiljelinjer, riva murar och skapa möten över discipliner och samhällssektorer. Det handlar inte bara om vackra ord – utan om arbetssätt: samverkan över gränser, nära samarbeten, och ett kunskapsnav som är relevant långt utanför campus.
Här blir universitetsbibliotekets roll central. Biblioteket är inte bara en plats för litteratur och studier, utan en del av universitetets demokratiska infrastruktur:
en arena för fri åsiktsbildning och källkritisk kompetens,
ett stöd för öppen vetenskap och ansvarsfull kunskapsspridning,
och en mötesplats där olika perspektiv får finnas sida vid sida.
LiU:s värdegrund betonar också hur akademiska värden och statliga principer (demokrati, legalitet, objektivitet och fri åsiktsbildning) ska bära verksamheten – och sammanfattas i ledorden trovärdighet, trygghet och tillit. I praktiken är detta precis den miljö som krävs för att akademisk frihet ska vara mer än ett ideal: den måste vara levd och vardaglig.
Samverkan som motkraft – varför “tillsammans” är en kunskapsstrategi
Att föreläsningsserien Research just around the corner utvecklas i samarbete mellan Linköpings universitetsbibliotek och vicerektor för forskning är i sig en tydlig markering: kunskap behöver både akademisk spets och öppen spridning för att göra verklig samhällsnytta.
Det ligger också helt i linje med LiU:s strategiska betoning på samverkan och gränsöverskridande arbetssätt: när komplexa samhällsutmaningar kräver dialoger och samarbeten mellan discipliner, sektorer och människor, behöver vi gemensamma arenor där perspektiv kan mötas.
Biblioteket har här en särskild styrka: vi kan fungera som brobyggare mellan forskningsfronten och vardagens frågor – och som stöd i den akademiska vardagen där öppenhet, kvalitet och delbarhet blir allt viktigare. LiU beskriver också öppen vetenskap som ett sätt att göra vetenskaplig kunskap tillgänglig och därmed främja lärande och innovation, och pekar på att Sverige har en målbild om att publikationer och forskningsdata ska vara öppna senast 2026.
Research just around the corner 2026 blir därför en serie att inte bara lyssna på, utan att delta i: att komma med frågor, att ta med kollegor och studenter, att se föreläsningarna som en gemensam plats för reflektion och samtal – på campus och via livestream.
Praktisk information:
När: tisdagar kl. 12.15–13.00 med början den 20 januari 2026
Var: Lövverket, Studenthuset, Campus Valla
Hur: på plats + livestream, föreläsningarna filmas och bevaras på hemsidan
Hela programöversikten hittar du här: Research just around the corner (liu.se)
