Böcker och bokvård – lite om böcker i allmänhet och Bokvårdens arbete på Linköpings universitetsbibliotek

Tina Carlsson är utbildad bokbindare och vet det mesta om hur böcker ska tas omhand. Som biblioteksassistent på Vallabiblioteket är hennes främsta uppgift att laga och vårda böcker i universitetsbibliotekets samlingar. Här delar hon med sig av sina erfarenheter och kunskap om ett ämne som har fler dimensioner än man kanske kan tro.

Ett ämne med många begrepp

Böcker och bokband har alltid omgärdats av en omfattande terminologi. En inbunden bok av traditionellt slag trycks på stora ark, som sedan viks ihop till en bunt med sidor, ett så kallat lägg. Böcker sägs vara ”häftade” även om det inte fysiskt handlar om häftning utan om en söm med tråd.

Ett så kallat lägg, ett pappersark med tryckta sidor till en bok.
Ett “lägg”, ett antal boksidor tryckta på ett ark.

”Försätts” kallas det ark som fästs i bokens pärm. Ibland talar man om bakre försätts för motsvarande blad i slutet av boken. Tina har noterat att terminologin i viss mån skiljer sig åt mellan bokbindare och förlagsbranschen.

Traditionella material för inbundna böcker är pergament, det vill säga bearbetat skinn, och klot av vävt tyg (från engelskans ”cloth”). Begrepp som pocket, kartonnage och danskt band är säkert välbekanta för de flesta. Det sistnämnda har halvhård och vikbar pärm. Ibland kan dock begreppen för olika bandtyper vara lite förvirrande, då det saknas en enhetlig och standardiserad terminologi på svenska. Ett begrepp som det enligt Tina råder särskilt stor förvirring kring är ”halvfranskt”. Det borde istället heta ”halvt skinnband” menar hon, då både fransk och tysk teknik finns inom bokbindning men egentligen har en annan innebörd än den som oftast åsyftas när begreppet används.

Bokbindning och dekorationer

Maskinellt tillverkat papper har alltid en viss fiberriktning. Ett arks fiberriktning kan testas på olika sätt, till exempel genom att rulla ihop det på dess två ledder och känna av i vilket läge motståndet är som störst. Man märker också papprets fiberriktning om man river det i remsor: om remsorna blir helt raka och jämna har man rivit längs fiberriktningen medan om de får ojämna kanter har man sannolikt rivit på tvärs mot fiberriktningen. Fiberriktningen avslöjas också om pappret blir blött och det rullar ihop sig. Ibland kan fiberriktningen i böcker bli fel, vilket man märker på att sidorna kan vara lite buckliga eller att de inte fäller upp sig som de ska när man bläddrar.

–Det är förvånansvärt ofta det händer, säger Tina.
För att göra en boks rygg extra stabil använder man sig ibland av bindgarn. Tekniken resulterar i så kallade ”äkta bind”, det vill säga vågräta trådar längs insidan av bokens rygg, vilket syns som små upphöjningar på ryggens yttre sida. Ibland har böcker försetts med ”falska upphöjda bind”, då man försökt efterlikna det utseendet även när boken saknar bind därunder.

En gammal bok med trasig rygg.
Ett exempel på en bok med äkta bind.

Snitt och snittdekorationer har förekommit på böcker sedan lång tid tillbaka och har sett ett markant uppsving under senare år. En traditionell form av snittdekoration är marmorering, men det förekommer även enfärgade snitt, till exempel i guldfärg som förr var särskilt vanligt på biblar och psalmböcker, och till och med målade motiv med figurer och landskap. Vissa typer av dekorationer hade ursprungligen inte bara ett estetiskt syfte utan fanns också för att säkerställa att enskilda sidor inte avlägsnats ur exempelvis räkenskapsböcker.

–Snittdekorationer blev väldigt populärt igen för några år sedan. Numera har det blivit så vanligt att det gått lite inflation i det, tycker jag.

Bokvård

Böcker kan kräva olika typer av vårdande insatser. Det är inte ovanligt att de exempelvis drabbas av kaffefläckar, fuktskador och revor. Bokens pärm kan gå sönder och sidor kan lossna. Genom reparationer och limning kan sådana skador ofta åtgärdas, vilket är en viktig del av Tinas arbete. På Vallabiblioteket i Studenthuset har ”Bokvården” en verkstad där det finns olika typer av utrustning för reparation och vård av böcker.

En gammal apparat i järn.
Bokvården i Studenthuset på Campus Valla.

Fläckar är ofta svåra att få bort helt och hållet. Om det bara gäller begränsade delar av boken kan man ibland skära bort de mest utsatta partierna. Fuktskador däremot kan vara mycket svåra att åtgärda, särskilt om de är omfattande.
–Jag brukar oftast säga nej till att försöka göra något åt fuktskador om de är för stora, säger Tina.

Ett tips hon har är att man inte ska lämna klipp från dagstidningar i böcker. Tidningspapper har en annan syrahalt än pappret i böcker och kan därför göra så att bokens papper gulnar. Processen kallas för syramigration.

En bok i litet format som någon häller i sin hand.
Bibliotekets minsta bok med tillhörande låda.

Böcker som behöver skyddas lite extra kan placeras i kassett eller låda, vilket Tina då skapar särskilt anpassade efter den enskilda bokens mått. Passformen är viktig, inte minst ur estetisk synvinkel. Till den bok som sannolikt är universitetsbibliotekets minsta har hon skapat en sådan låda: En liten barnbok, innehållande skriftliga lärdomar, tänkespråk ur den hel. Skrift, jemte böner m.m. Boken är tryckt i Jönköping 1856 och är ungefär 4,5 gånger 5,5 cm. Pärmens insida innehåller anteckningar av bokens ägare, Gustaf Emil Janson i Jönköping, som fick den som gåva 1858.

Det finns således många aspekter på böcker utöver deras innehåll. Bokbindning och bokvård är ett hantverk med långa traditioner och som det alltjämt är viktigt att upprätthålla kunskaperna om. Böcker som objekt har ett skönhetsvärde och kan enligt Tina erbjuda nödvändig återhämtning i vår alltmer uppkopplade och digitaliserade värld.

Skrivet av Peter Igelström, bibliotekarie, Vallabiblioteket