Category: Allmän

**Läs del 1 av intervjun här**

Open Access Week (20 till 26 oktober) är ett årligen återkommande globalt evenemang med fokus på öppen tillgång och öppen vetenskap. Varför är då detta viktigt att uppmärksamma? Och hur jobbar Linköpings universitetsbibliotek med dessa frågor?

I denna andra del av intervjun med överbibliotekarie David Lawrence ligger fokus på bibliotekets arbete med att stödja forskare i deras arbete och vad som kan tänkas stå för dörren i arbetet kring öppen vetenskap framöver.

Vilka kompetenser ser du som viktiga inom universitetsbiblioteket för att kunna möta framtidens krav på öppen vetenskap?

– Biblioteket erbjuder tjänster som baseras på den kunskap vi har inom vår organisation. Det kan handla om publiceringsfrågor eller datahantering. Men det handlar inte bara om att bygga upp en stödverksamhet separerad från forskningsvärlden. Vi har också sett till att rekrytera personer med erfarenhet därifrån. Jag skulle gissa att vi nu har cirka 8-9 medarbetare som har disputerat och har arbetat med forskning. De förstår forskarens verklighet och det gör det lättare att erbjuda stöd kring öppen vetenskap.

– På LiU har vi fyra fakulteter, eller tre plus en, och vi täcker de flesta vetenskapliga ämnen och discipliner och hur de arbetar, till exempel avseende typ av forskningsdata och typ av publikationer. Sättet att forska skiljer sig mycket åt. Det är viktigt att inse att ”one size doen’t fit all”. Inom publicering är det inte bara artiklar man talar om. Data behöver inte handla om mätningar med instrument utan det kan också vara intervjumaterial. Det är de lite mjukare kunskaperna som är viktiga att inte glömma bort.

Vilka tjänster erbjuder biblioteket för att stödja forskare inom öppen vetenskap?

– Det är en omfattande lista, men det är en kombination av konkreta saker som att registrera i DiVA eller publicera via LiU E-Press, parallellpublicering som en väg till open access och våra avtal med förlagen som tar kostnaden från enskilda forskare. Vi har också verktyg för att hjälpa till att välja tidskrift att publicera sig i och att öka spridningen på ens forskning. Men det handlar också om kunskap och expertis. Så en stor del går ut på att vara ute och prata och informera. Historiskt sett har det kanske främst varit frågor kring publikationer vi tagit upp, men idag ligger mycket fokus på forskningsdata.

– Det går inte att säga att det ena är viktigare än det andra. Men kunskaperna och expertisen är en viktig del eftersom det snabbt händer saker hela tiden. Vi håller koll på vad som händer i omvärlden och försöker hålla forskare uppdaterade om detta, så att de själva inte behöver ägna så mycket tid åt det.

– En reaktion vi ofta får från våra användare, även forskare, är att man är förvånad över hur mycket stöd man kan få. Det är inte alltid vi kan svara på de mest komplexa frågorna kring till exempel datahantering, men vi har ett bra nätverk inom LiU så vi kan ofta koppla ihop forskarna med rätt gruppering så att de kan få det stöd de behöver utan att behöva söka det på egen hand.

Hur gynnas forskare av öppen vetenskap? Behövs strukturella förändringar för att forskare ska gynnas mer av öppen vetenskap?

– Det var jättelätt att påvisa fördelar med att publicera publikationer open access, för det fanns forskning som visade att det ledde till fler citeringar. Numera brukar jag säga att det istället är en nackdel att inte göra sin artikel öppet tillgänglig, då detta är det normala i stora delar av världen. Så det handlar dels om genomslag, men också om synlighet.

– När det gäller att publicera forskningsdata så kanske det inte handlar så mycket om vare sig genomslag eller synlighet, men det kan leda till samarbeten genom att andra blir intresserade av ens data. Det är inte lätt att bara ta en Excelfil, en transkription eller datafil och använda den. Det krävs ofta ett samarbete med de som tagit fram datan. Så att publicera sin data är en möjliggörare för sådant som annars kan vara svårt att få till stånd. Så det finns flera fördelar med öppen tillgång till data för forskare.

– Det som behövs är dock förändringar av meriteringssystemen. Det är många som varit skeptiska att publicera fritt tillgängligt, och man har sett det som en andra klassens publikation eller något åt det hållet. Det är inte riktigt sant. Men att man jobbar med öppen vetenskap och i den andan borde också få genomslag vid utvärderingar av individer och forskningsgrupper. Det krävs också att man får lite fördelar av det på ett personligt plan.

Vad ser du är nästa steg inom öppen vetenskap? Ska en fortsätta driva på för högre uppfyllnad av väletablerade delar av öppen vetenskap (som att nå 100% öppen tillgång till vetenskapliga publikationer) eller ”gå vidare” och lägga mer fokus på nya delar som till exempel öppna lärresurser (OER) eller öppen infrastruktur?

– Ja, det är lite en fråga om ”bang for your buck”. Det är lätt att fokus hamnar på det nya, men man ska inte glömma bort de redan etablerade delarna. Vad gäller artiklar ligger vi kanske på 75 procent som publiceras öppet tillgängligt varje år. Det är ingen dålig siffra, och vi lägger inte den mesta kraften på att försöka öka den. Men om man tittar på den och betänker att det är ett krav från de flesta forskningsfinansiärer att publicera helt öppet så borde siffran vara lite högre. Det vore intressant att titta på varför och hur vi kan få upp den något. Men att driva på nitiskt för att nå 100 procent tror jag inte på.

– Sedan måste vi fortsätta lägga kraft på forskningsdata. Det är fortfarande ett område under utveckling. Där finns utmaningar med att få ihop alla aspekter – de etiska, de juridiska, de informationssäkerhetsmässiga och att forskare känner sig bekanta med vad som gäller. Vi har tydliga signaler från forskningsfinansiärer att data ska göras tillgängligt på något sätt, avhängigt vad datan innehåller.

– Och sedan behöver vi också ha fokus på framtiden. Jag tror öppna lärresurser är nästa stora område. Det är inte jättestort just nu, men vi stöttar de lärare som är tidigt ut och erbjuder dem stöd kring det.

– Och tittar man ännu längre fram så kan sådant komma in som inte ligger så mycket på biblioteket, såsom ”open methods” och medborgarforskning. Men det gäller alltså att ha en balans mellan att fokusera på vad som händer nu, men också titta framåt, så att vi är redo när nya saker dyker upp.

Om du skulle göra en framtidsspaning – hur tror du öppen vetenskap som rörelse kommer utveckla sig framöver inom forskningen? Utifrån rådande världsläge, mer och mer fokus läggs på att skydda sig mot dataintrång osv. Kommer öppen vetenskap funka i en värld som riskerar att bli mer och mer sluten?

– Jag vet inte om det är vad jag tror kommer att hända, men när det gäller publikationer vore det intressant att se en utveckling där man kommer bort från att vara beroende av kommersiella aktörer, till exempel när det gäller ägarskapet av publikationerna. Att tänka sig helt nya sätt att göra det på är inte lätt i praktiken, men jag skulle gärna se att forskningsvärlden tar tillbaka lite kontroll över det man producerar.

– Intrång ser jag inte som ett stort problem då syftet ju är att göra information öppet tillgänglig, men jag förstår att det också kan handla om hänsyn till aspekter som främmande makts tillgång till den. Det är en balansgång och lite svårt att veta var frågan ligger, men det påverkar nog inte jättemycket just nu. Forskning är avsedd att delas med andra forskare, och det som ligger bakom betalvägg är ändå inte så svårt att få tillgång till.

– Med data blir det mer kopplat till frågor om vilken data man kan göra fritt tillgänglig och vilken man kan tillgängliggöra med begränsad tillgång. Det kanske kommer att bli så att mycket data inte kommer att ligga helt fritt tillgänglig utan att man kommer behöva begära ut den. De som avser använda data på ett sätt som det inte var tänkt eller är önskvärt kommer alltid att göra det oavsett. Det finns ändå fler fördelar än nackdelar med öppen vetenskap.

Toppen! Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

Intervjuare: Martin Iinatti Brengdahl, bibliometriker vid Avdelningen för publiceringens infrastruktur

Läs mer om Open Access Week

Open Access Week (liu.se)

Open Access Week (20 till 26 oktober) är ett årligen återkommande globalt evenemang med fokus på öppen tillgång och öppen vetenskap. Varför är då detta viktigt att uppmärksamma? Och hur jobbar Linköpings universitetsbibliotek med dessa frågor?

I den här intervjun berättar överbibliotekarie David Lawrence om bibliotekets arbete med att stödja forskare i deras arbete, om LiU:s nya policy om öppen vetenskap samt hur förutsättningarna kring att jobba med öppen tillgång och öppen vetenskap har förändrats genom åren.

Linköpings universitetsbibliotek har kampanjen ”Everyday is Open Science Day” under årets Open Access Week. Varför valde biblioteket den kampanjen i år?

– Delvis därför att frasen återspeglar utvecklingen kring open access i allmänhet, som gått från att handla om öppen tillgång till publikationer till öppen vetenskap i ett bredare perspektiv. Från att det varit en angelägenhet främst för specialister har det integrerats i forskningen i allt högre utsträckning.

– Att uppmärksamma detta under en särskild vecka är inte något negativt i sig, men vi vill gärna betona att öppen vetenskap är något som händer hela tiden. Det är inte något som bara påverkar enskilda grupper utan har stor betydelse för forskare i deras vardag. Vi marknadsför det kanske lite extra under Open Access Week, men både vi på biblioteket och forskare arbetar med frågor kring öppen vetenskap hela tiden.

Linköpings universitet har en ny policy inom öppen vetenskap. Kan du säga något kort om den? Finns utmaningar för forskare att kunna följa policyn?

– Det är superbra att LiU nu har en policy för öppen vetenskap. Policyn har ett bra fokus och innehåller smarta formuleringar. Öppen vetenskap handlar om allting från tillgång till vetenskapliga publikationer till medborgarforskning. Vissa delar arbetar man med praktiskt redan nu. Andra saker handlar om sådant man siktar mot.

– Med policyn har LiU bestämt sig för att lägga fokus på publikationer och forskningsdata, vilket verkligen är aktuellt just nu. Framöver kommer man kanske att uppdatera policyn och inkludera fler aspekter. Vissa inslag, såsom tillgång till publikationer, är kanske ”gårdagens nyheter”: forskare är idag vana med att publicera sina artiklar öppet. Det finns en hel infrastruktur kring det som bland annat inkluderar avtal med förlagen.

– Forskningsdata är ett mycket nyare område. Där råder stor komplexitet och det kvarstår utmaningar att lösa. Rent praktiskt har vi system som kan hantera det och göra data tillgängligt, både data utan krav på konfidentialitet och data med krav på konfidentialitet. Men det finns alltjämt frågor kring de juridiska och etiska aspekterna som måste redas ut innan vi kan säga att vi har en färdig rutin för hur vi hanterar alla upptänkliga fall. Det är fortfarande något som är under utveckling. Men det går framåt ganska snabbt, bland annat därför att det finns krav eller åtminstone rekommendationer från externa aktörer på nationell nivå, och från forskningsfinansiärer eller tidskrifter, vilka trycker på för att utvecklingen ska gå lite snabbare.

Spännande! Det låter som om öppen vetenskap redan är eller håller på att bli det ”nya normala” inom all forskning – hur märks det inom universitetsbibliotekets verksamhet?

– Det är intressant att reflektera över vad som hänt genom åren. När vi började jobba med open access på biblioteket var det enstaka medarbetare som hade det på sitt bord. Sedan inrättades grupper och en avdelning med fokus på publicering. Men det sågs inte som en del av bibliotekets normala verksamhet från början utan det låg lite vid sidan av och bestod av några specialister som jobbade med att stödja forskare i enlighet med deras behov.

–Vad som hänt under de senaste åren är att öppen vetenskap har normaliserats och inte längre ses som en udda del av bibliotekets verksamhet. Tänkandet bakom öppen vetenskap påverkar också stora delar av den övriga verksamheten, till exempel vårt förvärvsarbete. Vi kanske inte köper prenumerationer på tidskrifter i samma utsträckning som förr utan sluter publiceringsavtal med förlagen.

– Om man går längre tillbaka så sågs bibliotek som institutioner som samlade på material, man hade tryckta tidskrifter i hyllorna. Det övergick till att vi köpte tillgång till elektroniska tidskrifter och nu går vi även till stor del gått ifrån det, då mycket information ligger öppen på webben. Vi behöver inte köpa in den utan arbetar med att matcha användarnas informationsbehov med den information som finns där ute.

– Detta påverkar också vår undervisning, där vi måste ge studenter en inblick i denna utveckling. De måste lära sig att även en vetenskaplig publikation som genomgått peer review kan ligga öppen, men man kanske behöver leta på lite annat sätt för att hitta den. För biblioteket är detta en ganska stor förändring.

Det låter som om öppen vetenskap sipprar ner lite överallt. Biblioteket verkar ha en naturlig plats inom verksamhetsstödet för öppen vetenskap – finns det områden som är lättare/svårare att erbjuda stöd inom? Varför?

–Jag tror att det var tacksamt att börja med frågan om publikationer, eftersom vad som gällde kring det var en kompetens som fanns inom biblioteket. I sådana frågor behövde vi inte samordna eller samarbeta med någon annan, så även om frågorna kunde vara komplexa så var de relativt lätta att lösa.

– Vad gäller datahantering, öppna lärresurser och medborgarforskning så ligger sådana frågor inte helt inom biblioteket på samma sätt. Med forskningsdata tillkommer frågor om juridik, informationssäkerhet och krav från olika forskningsfinansiärer. Och den expertisen finns inom andra delar på universitetet. Det är väldigt spännande men kan bli lite mer trögrörligt då. Men nu tycker jag vi har kommit över de största hindren och har fått till bra samarbeten med olika delar av verksamhetsstödet inom universitetet.

– Så vissa aspekter kring öppen vetenskap är komplexa och går inte att lösa med en viss enskild expertis utan kräver att olika grupperingar arbetar tillsammans och åt samma håll. Det kan vara lite av en utmaning.

I en intervju från 2020 sa du att ”… forskningsdata har växt fram som en stor och komplex fråga. Där återstår mycket arbete som kommer att kräva samarbete med andra grupper inom universitet. Vi har just kommit i gång och är fortfarande kvar i problematiken kring lagring av forskningsdata”. Precis det du just nämnde. Hur har arbetet kring forskningsdata utvecklats på biblioteket? Är det fortfarande en komplex fråga?

– När jag yttrade det låg LiU inte i framkant när det gäller forskningsdata. Få hade publicerat sin forskningsdata och det var svårt att hitta exempel att ”experimentera” med. Diskussionerna rörde sig mer på ett teoretiskt plan, både inom biblioteket och när jag pratade med styrelsen. Inställningen var mer att vi följer utvecklingen men försöker inte driva på den. Vi låg kanske till och med efter i utvecklingen i jämförelse med andra lärosäten i Sverige.

– Men vad som hänt under de senaste två åren är att vi börjat få konkreta frågor från forskare att arbeta med, ofta i samband med att de ska publicera sig i en tidskrift och de behöver då tillgängliggöra sin data kopplat till artikeln på något sätt. ”Vad gäller? Vad kan ni på biblioteket hjälpa till med?”

– Först var det mest frågor kring helt okänslig data, men ganska snart dök det upp frågor om hur man skulle hantera känslig forskningsdata, till exempel sådan som innehåller personuppgifter. Då får man tänka helt annorlunda kring hur man tillgängliggör den.

– Under de senaste två åren har vi på LiU gått från att vara lite på efterkälken till att ligga i framkant i Sverige för hur man praktiskt hanterar både okänslig och känslig data. Hur man lägger upp den, vilka system man behöver ha tillgång till och hur man hanterar en utlämning av data.

– Så jämfört med för fem år sedan skulle jag säga att vi har praktiska lösningar på plats idag. Man kan inte säga att vi har löst allting, men praktiska system och lösningar finns i alla fall på plats. För fem år sedan var vi fortfarande i ”pratstadiet” kring hur vi skulle hantera forskningsdata.

Intervjun med David Lawrence fortsätter i nästa blogginlägg som publiceras fredag den 24 oktober

Intervjuare: Martin Iinatti Brengdahl, bibliometriker vid Avdelningen för publiceringens infrastruktur

Läs mer om Open Access Week

Open Access Week (liu.se)