Under de senaste åren har villkoren för bibliotekariers undervisning vid landets universitet förändrats. Minskad studentnärvaro och AI-verktygens intåg är ett par av dessa förändringar.
Den minskade studentnärvaron – ett allt vanligare inslag i många utbildningar – märks även i biblioteksundervisningen. Detta är inte ett isolerat biblioteksproblem, utan speglar också utvecklingen för många utbildningsprogram.
Samtidigt märks en minskning i antalet studenter som söker individuell handledning. Kanske känner studenterna att de redan har de verktyg de behöver, eller så är det fortfarande otydligt vilket stöd bibliotekets handledning faktiskt ger. AI-baserade verktyg kan troligen också fungera som ett alternativ för många studenter. AI förändrar därför inte bara studenternas arbetssätt, utan också bibliotekariers pedagogiska roll. Det som tidigare för bibliotekarien framför allt handlade om att vägleda studenter till relevanta artiklar i rätt databaser omfattar numera även att stödja dem i att förstå hur kunskap produceras och i att kritiskt granska AI-genererat material.
Ytterligare en central utmaning är att komma in vid rätt tidpunkt i studenternas utbildning. Om biblioteksundervisningen ges för tidigt upplevs den som irrelevant; ges den för sent har många redan missat chansen att utveckla viktiga färdigheter. I ett landskap där studenter rör sig alltmer flexibelt mellan digitala verktyg, självstudier och hybridundervisning krävs det mer än någonsin att bibliotekets moment knyts tajt till kursens behov och studenternas faktiska arbetsprocesser. Att synkronisera rätt innehåll vid rätt tillfälle har blivit både svårare och viktigare.
För att universitetet ska kunna säkra studenternas förmåga att navigera ett allt mer komplext informationslandskap, behöver bibliotekets undervisning ses som en strategisk resurs. Det kräver planering, samarbete och att biblioteken får utrymme att möta studenterna där de verkligen befinner sig.
I anslutning till Pedagogikdagen 2026 publicerar biblioteket en serie blogginlägg och nyhetsnotiser på temat bibliotekets undervisning. Nyheterna publiceras på Liunet medarbetare/Stöd till utbildning (för LiU-anställda – inloggning med LiU-ID krävs).
Som undervisande bibliotekarie möter jag och mina kollegor studenter från samtliga fakulteter vid universitetet i olika typer av undervisningssammanhang. Vi möter varje vecka blivande ingenjörer, lärare, jurister, ekonomer, psykologer och många fler. De befinner sig på olika platser i sina utbildningar och på olika platser i sitt förhållande till generativ AI (GAI).
Det som har slagit mig är dels hur ojämn kunskapen är i olika studentgrupper, men också hur försiktigt samtalen med mig ofta börjar. Om jag frågar rakt ut hur många som använder GAI i sina studier är det vanligt att bara några få händer höjs. Berättar jag däremot först att jag själv dagligen använder generativ GAI i mitt arbete och därefter ställer samma fråga händer något och fler händer åker upp. Ibland nästan alla. Det är som om studenterna först vill försäkra sig om att det är okej och jag tolkar försiktigheten som AI-skam.
Samtidigt vet vi att användningen är utbredd. Under 2025 skrev jag tillsammans med kollegor rapporten Studenters användning av generativ AI i samband med studier. I den undersökte vi hur studenter vid Linköpings universitet använder generativ GAI. Resultaten visade att en mycket stor andel använder det regelbundet, många flera gånger i veckan eller dagligen. Det finns alltså en diskrepans mellan hur vi pratar om den egna användningen av GAI och hur ofta vi faktiskt använder oss av dessa verktyg.
Men det som gjorde störst intryck på mig i arbetet med rapporten var inte hur många som använder GAI, utan hur osäkra många känner sig. Studenter beskriver att riktlinjer kan skilja sig mellan kurser, ibland till och med inom samma program. Vissa lärare uppmuntrar ett reflekterat användande, andra är mer restriktiva. Många studenter uttrycker en oro för att råka göra fel och att oavsiktligt passera en gräns och bli anklagade för fusk. Mycket få studenter har reflekterat över användarvillkor, datalagring eller upphovsrättsliga aspekter. Det är inte konstigt, dessa frågor har också vi som undervisar svårt både att förklara och förstå, trots att de är viktiga i en akademisk kontext.
När vi under arbetet med rapporten undersökte studenternas behov av stöd efterfrågade en stor majoritet tydligare vägledning, konkreta exempel och möjlighet att diskutera gränsdragningar. För mig är det ett tecken på ansvarstagande. Studenter vill göra rätt men de behöver hjälp att förstå vad ”rätt” innebär i olika sammanhang. Svårast av allt är att förstå vilken typ av användning som bidrar till det egna lärandet. Kan vi själva alltid avgöra vad som bidrar till detta?
Ytterligare något jag tänkt mycket på och som uttrycks av studenter jag pratar med i undervisningssammanhang är att GAI beskrivs både som ett stöd, ett bollplank, ett sätt att förstå svåra texter, samtidigt som det finns en oro för att bli mindre självständig, för att tappa sin egen röst eller för att utbildningens villkor förändras på ett sätt som är svårt att överblicka. De här känslorna ryms ofta i en och samma person.
GAI är redan en del av studenternas studievardag. Jag ser det som en viktig del av bibliotekets uppdrag att hjälpa till att navigera i den verkligheten med nyfikenhet och ett tydligt fokus på akademisk integritet. För mig och mina kollegor på universitetsbiblioteket handlar det inte om att vara för eller emot GAI. Det handlar om att vara närvarande i utvecklingen. Vår ambition är att bidra med kunskap, sammanhang och reflektion och att skapa utrymme för samtal där osäkerhet får finnas.
Samtidigt är det inte är en fråga som biblioteket kan eller bör bära ensamt. Om vi vill möta studenternas osäkerhet behöver vi göra det gemensamt. Den oro vi möter handlar inte bara om risken att göra fel under studietiden. I samtalen med studenter märks också en mer långsiktig osäkerhet. Vad kommer GAI att betyda för mitt framtida yrke? Kommer mina kunskaper att vara relevanta? Hur påverkas mina möjligheter på arbetsmarknaden?
Den typen av frågor förtjänar att tas på allvar.
Skrivet av Rebecka Öhrn, bibliotekarie, Vallabiblioteket
Pedagogikdagen 2026
I anslutning till Pedagogikdagen 2026 publicerar biblioteket en serie blogginlägg och nyhetsnotiser på temat bibliotekets undervisning. Nyheterna publiceras på Liunet medarbetare/Stöd till utbildning (för LiU-anställda – inloggning med LiU-ID krävs).
Efter jubileumsåret 2025 – då Research just around the corner (RJATC) har ramat in Linköpings universitets första 50 år med tillbakablickar och framtidsspaningar – tar föreläsningsserien 2026 ett tydligt kliv in i vår tids kanske mest avgörande kunskapsfråga: demokrati och akademisk frihet.
Det är ett tema som känns både självklart och brådskande. I en omvärld där fri- och rättigheter pressas och där demokratisk tillbakagång beskrivs som en långvarig trend, blir universitetens roll som oberoende kunskapsinstitutioner allt viktigare. Ett tydligt exempel kommer från Freedom House – en internationell och oberoende organisation som varje år kartlägger politiska rättigheter och civila friheter i världen. I sin senaste årsrapport beskriver de 2024 som det 19:e året i rad där den globala friheten backar, med fler länder som försämras än förbättras. Samtidigt visar V Dem (Varieties of Democracy) – ett stort forskningsprojekt som samlar in och analyserar demokratidata från hela världen – att trenden inte bara fortsätter utan fördjupas, med fler länder som rör sig i mer auktoritär riktning och med försämringar i demokratins skyddsmekanismer, som yttrandefrihet och institutionell kontroll.
Och det här är inte bara en abstrakt kurva i ett diagram. Hoten mot öppenhet och demokratiska samtal syns också i hur akademin påverkas. Scholars at Risk är ett globalt nätverk som följer och synliggör attacker mot högre utbildning och forskare – från trakasserier och avskedanden till fängslanden och våld. I deras årliga rapport Free to Think dokumenteras hundratals incidenter runt om i världen och en tydlig poäng återkommer: när normer och institutioner urholkas slår det direkt mot universitetens autonomi och möjligheten att forska, undervisa och dela kunskap utan rädsla. Samma rapport har också uppmärksammats och spridits via den europeiska universitetsorganisationen EUA, som understryker att hot mot akademisk frihet inte är en fråga vi kan betrakta på avstånd, utan kräver uppmärksamhet även i öppna samhällen.
Även i Sverige märks att frågan hamnat högre på agendan. Under 2025 aviserade regeringen en särskild utredning med syfte att stärka forskares och lärares akademiska frihet, med slutredovisning planerad till 2026. I en tid när kunskap ifrågasätts, politiseras eller pressas av snabba opinionssvängningar blir detta en påminnelse om att akademisk frihet inte är självklar – den måste värnas, praktiseras och försvaras varje dag: i seminarierummet, i publiceringen och i det offentliga samtalet.
Mot den bakgrunden blir 2026 års tema för Research just around the corner mer än en rubrik: det blir en inbjudan att tänka tillsammans om hur kunskap skapas, skyddas och delas – och varför det angår oss alla.
Universitetet utan gränser – och biblioteket som demokratisk infrastruktur
I LiU:s vision och strategiska plan mot 2030 återkommer ambitionen om ett öppet och inkluderande universitet: ett lärosäte som tar ansvar för att överbrygga skiljelinjer, riva murar och skapa möten över discipliner och samhällssektorer. Det handlar inte bara om vackra ord – utan om arbetssätt: samverkan över gränser, nära samarbeten, och ett kunskapsnav som är relevant långt utanför campus.
Här blir universitetsbibliotekets roll central. Biblioteket är inte bara en plats för litteratur och studier, utan en del av universitetets demokratiska infrastruktur:
en arena för fri åsiktsbildning och källkritisk kompetens,
ett stöd för öppen vetenskap och ansvarsfull kunskapsspridning,
och en mötesplats där olika perspektiv får finnas sida vid sida.
LiU:s värdegrund betonar också hur akademiska värden och statliga principer (demokrati, legalitet, objektivitet och fri åsiktsbildning) ska bära verksamheten – och sammanfattas i ledorden trovärdighet, trygghet och tillit. I praktiken är detta precis den miljö som krävs för att akademisk frihet ska vara mer än ett ideal: den måste vara levd och vardaglig.
Samverkan som motkraft – varför “tillsammans” är en kunskapsstrategi
Att föreläsningsserien Research just around the corner utvecklas i samarbete mellan Linköpings universitetsbibliotek och vicerektor för forskning är i sig en tydlig markering: kunskap behöver både akademisk spets och öppen spridning för att göra verklig samhällsnytta.
Det ligger också helt i linje med LiU:s strategiska betoning på samverkan och gränsöverskridande arbetssätt: när komplexa samhällsutmaningar kräver dialoger och samarbeten mellan discipliner, sektorer och människor, behöver vi gemensamma arenor där perspektiv kan mötas.
Biblioteket har här en särskild styrka: vi kan fungera som brobyggare mellan forskningsfronten och vardagens frågor – och som stöd i den akademiska vardagen där öppenhet, kvalitet och delbarhet blir allt viktigare. LiU beskriver också öppen vetenskap som ett sätt att göra vetenskaplig kunskap tillgänglig och därmed främja lärande och innovation, och pekar på att Sverige har en målbild om att publikationer och forskningsdata ska vara öppna senast 2026.
Research just around the corner 2026 blir därför en serie att inte bara lyssna på, utan att delta i: att komma med frågor, att ta med kollegor och studenter, att se föreläsningarna som en gemensam plats för reflektion och samtal – på campus och via livestream.
Praktisk information:
När: tisdagar kl. 12.15–13.00 med början den 20 januari 2026
Var: Lövverket, Studenthuset, Campus Valla
Hur: på plats + livestream, föreläsningarna filmas och bevaras på hemsidan
Hela programöversikten hittar du här: Research just around the corner (liu.se)
The future of reading and libraries is the topic of an exhibition in Studenthuset at Campus Valla starting on 6 November. Based on ideas generated in a series of workshops, the exhibition includes stories in various genres and formats.
The Thing from the Future
During the spring of 2025, five workshops were held with library management and personnel, students and preschool children (in a collaboration with the public library in Mantorp in East Sweden).
The workshops were based on the game The Thing from the Future, as adapted by PhD student Cornelia Linderoth at Linköping University’s Department of Behavioural Sciences and Learning.
The Thing from the Future is a game that challenges the players both individually and collectively with the purpose to generate entertaining and thought-provoking hypothetical scenarios. In our version of the game, a series of prompts are created based on four cards: Context, Development, Object and Feeling. The context remains the same throughout the game: the library as place and concept. A simplified version was created for the two workshops held with preschool children.
The ideas and scenarios that were generated during our workshops were then collected and converted into a series of texts with the help of the generative AI tool Copilot. The texts are written in various genres: poems, a play, a short story, a comic book and two fairy tales. Several of the stories are available in alternative formats such as text/illustrated, text/audio and text/video.
Visiting professor in the name of Tage Danielsson, Athena Farrokhzad, also contributed to the exhibition with a poem based on material from the workshops.
Bibliomancer
Bibliomancer is a cyberpunk-inspired short story that is based on material from the workshop with library personnel, and that was also developed into a comic book. The story takes place in a future after a catastrophic event called the “Blackout.” What role would libraries play in such a society? How will people retrieve and use information in a future where the boundaries between humans and machines are blurred?
Panels from the comic book Bibliomancer. Illustrations by Ulf Lindgren
An English version of the story is available in the Bibliomancer comic book, openly accessible online: Bibliomancer
Fairy tales
One of the fairy tales that was created based on the workshops with preschool children is called The Fairy Tale Book That Could Do Anything. Here is an excerpt from the tale:
The children love their library because it holds books on every topic you could imagine: from flying cats, to the Titanic. Sometimes, the books are sad, sometimes magical and provided with wings that can lift you into the air. But beware of Godzilla, who is sneaking around the library and devours books! At the library, you can learn, dream, and travel to new worlds via books. There are books with all kinds of adventures – even slightly weird ones.
The exhibition on the third floor in Studenthuset, Campus Valla. Photo: Peter Igelström
Bibliotopia is on display in Studenthuset until 30 January, 2026.
I samband med Bokfesten – Linköpings universitetsbiblioteks bokmässa som äger rum i Studenthuset på Campus Valla torsdag den 6 november – startar utställningen Bibliotopia, som presenterar olika (möjliga) framtider kring bibliotek och läsning.
Här berättar vi som jobbat med utställningen om hur den har tagits fram och ger några smakprov på vad som ingår.
Spekulativa framtidsspaningar
Under våren 2025 har Linköpings universitetsbibliotek jobbat med spekulativa framtidsspaningar. Vi har genomfört fem workshops: en med bibliotekets ledning, en med biblioteksmedarbetare, en med studenter och två med förskolebarn (i samarbete med Mantorps bibliotek).
Vi har utgått ifrån spelet The Thing from the Future och, med hjälp av Cornelia Linderoth, doktorand vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande (IBL), anpassat det utifrån vår kontext.
The Thing from the Future är ett fantasispel som utmanar spelare att tillsammans och var för sig beskriva olika alternativa framtidsscenarier. Spelets mål är att skapa underhållande, men tankeväckande beskrivningar av hypotetiska framtidsscenarier. I vår version av spelet skapas prompter med hjälp av fyra kort: Kontext, Utveckling, Uppgift/Objekt och Känsla. Kontexten förblir densamma genom spelets gång: biblioteket som både fysisk plats och koncept. Vi har även skapat ytterligare en förenklad variant av spelet som vi har använt när vi hållit workshops med barn.
Workshopen går ut på att generera idéer. Med hjälp av olika ”promter” spekulerar gruppen tillsammans och enskilt om olika framtida scenarion utifrån spelets olika kort. De idéer som framkommit har sammanställts, varefter biblioteksmedarbetare utifrån varje workshop skapat sammanhängande texter med hjälp av AI-verktyget Copilot. Texterna har fått olika genrer: en dikt, en pjäs, en novell, en tecknad serie och två sagor. I utställningen kan man ta del av texterna i olika format.
Mellan hopp och förtvivlan
En del av materialet från workshoparna har bearbetats till dikter. Här är ett exempel utifrån workshopen med bibliotekets ledning som utgick från en positiv känsla:
Reglerad Framtid
Vi andas ut.
Det som en gång var kaos
har nu fått ramar, riktning, ro.
Staten styr – inte med järnhand,
utan med öppenhet och demokrati.
Boken –
inte längre en form,
utan många.
Den lyssnar, talar, visar,
byter språk utan att blinka,
anpassar sig efter varje läsares behov.
Allt är tillgängligt.
Fritt.
Inga murar av licenser,
inga låsta bokmagasin.
Kursböcker, romaner, fakta –
allt finns tillgängligt för alla.
Vi laddar ner,
vi lånar ut,
vi läser med ögon, öron, händer.
Vi går in i berättelserna,
frågar dem,
och de svarar.
Tekniken hjälper den som behöver,
text blir tal,
bild blir begriplig.
AI-böcker är tydligt uppmärkta,
och skönlitteraturen blomstrar –
människans röst har inte tystnat.
Jämte tekniken –
finns den tryckta boken kvar,
som en vän från förr.
Kurslitteraturen interagerar med oss,
och vi har lärt oss läsa igen.
Vi bär inte längre oron
för teknikens nyckfullhet.
Vi bär kunskapen,
tillsammans människa och maskin.
Gästprofessor medverkar
Medverkar i utställningen gör också Athena Farrokhzad, som är gästprofessor i språk och kultur i Tage Danielssons namn. Hon har skrivit en dikt som också utgår från workshopmaterialet.
Här kan du lyssna på hennes egen inläsning av dikten ”I framtiden”.
Bibliomancer
Bibliomancer är en berättelse som skapats med utgångspunkt i den workshop som hölls med biblioteksmedarbetare. Utifrån materialet skrevs en cyberpunk-inspirerad novell med visst stöd av Copilot som sedan bearbetades till en tecknad serie. Berättelsen utspelar sig i ett dystopiskt framtida samhälle efter en katastrofal händelse som kallas för ”Nedsläckningen”.
Vilken roll kan bibliotek spela i ett sådant samhälle? Hur inhämtar och bearbetar människor information i en värld där gränserna mellan människa och maskin alltmer suddas ut?
Två rutor ur serien Bibliomancer. Bild: Ulf Lindgren
Här kan du läsa en elektronisk version av serien: Bibliomancer
Sagoboken som kunde allt
Sagoboken som kunde allt är baserad på en framtidsspaning med 6-åringar från Mantorp som gjordes i samarbete med Mantorps bibliotek. När vi framtidsspanade med barnen använde vi en förenklad variant av spelet The Thing from the Future.
Från framtidsspaningen:
Barnen älskar biblioteket, för där finns böcker om allt – från flygande katter till Titanic! Ibland är böcker sorgliga, ibland magiska med vingar som kan lyfta dig upp i luften. Men akta dig för Godzilla, som smyger runt och äter upp böcker! På biblioteket kan man lära sig, drömma och resa till nya världar, bara genom att bläddra. För böcker är alltid ett äventyr – även när de är lite konstiga.
