Reflektioner kring studenter och generativ AI

Som undervisande bibliotekarie möter jag och mina kollegor studenter från samtliga fakulteter vid universitetet i olika typer av undervisningssammanhang. Vi möter varje vecka blivande ingenjörer, lärare, jurister, ekonomer, psykologer och många fler. De befinner sig på olika platser i sina utbildningar och på olika platser i sitt förhållande till generativ AI (GAI).

Det som har slagit mig är dels hur ojämn kunskapen är i olika studentgrupper, men också hur försiktigt samtalen med mig ofta börjar. Om jag frågar rakt ut hur många som använder GAI i sina studier är det vanligt att bara några få händer höjs. Berättar jag däremot först att jag själv dagligen använder generativ GAI i mitt arbete och därefter ställer samma fråga händer något och fler händer åker upp. Ibland nästan alla. Det är som om studenterna först vill försäkra sig om att det är okej och jag tolkar försiktigheten som AI-skam.

Samtidigt vet vi att användningen är utbredd. Under 2025 skrev jag tillsammans med kollegor rapporten Studenters användning av generativ AI i samband med studier. I den undersökte vi hur studenter vid Linköpings universitet använder generativ GAI. Resultaten visade att en mycket stor andel använder det regelbundet, många flera gånger i veckan eller dagligen. Det finns alltså en diskrepans mellan hur vi pratar om den egna användningen av GAI och hur ofta vi faktiskt använder oss av dessa verktyg.

Men det som gjorde störst intryck på mig i arbetet med rapporten var inte hur många som använder GAI, utan hur osäkra många känner sig. Studenter beskriver att riktlinjer kan skilja sig mellan kurser, ibland till och med inom samma program. Vissa lärare uppmuntrar ett reflekterat användande, andra är mer restriktiva. Många studenter uttrycker en oro för att råka göra fel och att oavsiktligt passera en gräns och bli anklagade för fusk. Mycket få studenter har reflekterat över användarvillkor, datalagring eller upphovsrättsliga aspekter. Det är inte konstigt, dessa frågor har också vi som undervisar svårt både att förklara och förstå, trots att de är viktiga i en akademisk kontext.

När vi under arbetet med rapporten undersökte studenternas behov av stöd efterfrågade en stor majoritet tydligare vägledning, konkreta exempel och möjlighet att diskutera gränsdragningar. För mig är det ett tecken på ansvarstagande. Studenter vill göra rätt men de behöver hjälp att förstå vad ”rätt” innebär i olika sammanhang. Svårast av allt är att förstå vilken typ av användning som bidrar till det egna lärandet. Kan vi själva alltid avgöra vad som bidrar till detta?

Ytterligare något jag tänkt mycket på och som uttrycks av studenter jag pratar med i undervisningssammanhang är att GAI beskrivs både som ett stöd, ett bollplank, ett sätt att förstå svåra texter, samtidigt som det finns en oro för att bli mindre självständig, för att tappa sin egen röst eller för att utbildningens villkor förändras på ett sätt som är svårt att överblicka. De här känslorna ryms ofta i en och samma person.

GAI är redan en del av studenternas studievardag. Jag ser det som en viktig del av bibliotekets uppdrag att hjälpa till att navigera i den verkligheten med nyfikenhet och ett tydligt fokus på akademisk integritet. För mig och mina kollegor på universitetsbiblioteket handlar det inte om att vara för eller emot GAI. Det handlar om att vara närvarande i utvecklingen. Vår ambition är att bidra med kunskap, sammanhang och reflektion och att skapa utrymme för samtal där osäkerhet får finnas.

Samtidigt är det inte är en fråga som biblioteket kan eller bör bära ensamt. Om vi vill möta studenternas osäkerhet behöver vi göra det gemensamt. Den oro vi möter handlar inte bara om risken att göra fel under studietiden. I samtalen med studenter märks också en mer långsiktig osäkerhet. Vad kommer GAI att betyda för mitt framtida yrke? Kommer mina kunskaper att vara relevanta? Hur påverkas mina möjligheter på arbetsmarknaden?

Den typen av frågor förtjänar att tas på allvar.

Skrivet av Rebecka Öhrn, bibliotekarie, Vallabiblioteket

Pedagogikdagen 2026

I anslutning till Pedagogikdagen 2026 publicerar biblioteket en serie blogginlägg och nyhetsnotiser på temat bibliotekets undervisning. Nyheterna publiceras på Liunet medarbetare/Stöd till utbildning (för LiU-anställda – inloggning med LiU-ID krävs).

Research just around the corner 2026: när demokratin och den akademiska friheten står i centrum

Efter jubileumsåret 2025 – då Research just around the corner (RJATC) har ramat in Linköpings universitets första 50 år med tillbakablickar och framtidsspaningar – tar föreläsningsserien 2026 ett tydligt kliv in i vår tids kanske mest avgörande kunskapsfråga: demokrati och akademisk frihet.

Det är ett tema som känns både självklart och brådskande. I en omvärld där fri- och rättigheter pressas och där demokratisk tillbakagång beskrivs som en långvarig trend, blir universitetens roll som oberoende kunskapsinstitutioner allt viktigare. Ett tydligt exempel kommer från Freedom House – en internationell och oberoende organisation som varje år kartlägger politiska rättigheter och civila friheter i världen. I sin senaste årsrapport beskriver de 2024 som det 19:e året i rad där den globala friheten backar, med fler länder som försämras än förbättras. Samtidigt visar V Dem (Varieties of Democracy) – ett stort forskningsprojekt som samlar in och analyserar demokratidata från hela världen – att trenden inte bara fortsätter utan fördjupas, med fler länder som rör sig i mer auktoritär riktning och med försämringar i demokratins skyddsmekanismer, som yttrandefrihet och institutionell kontroll.

Och det här är inte bara en abstrakt kurva i ett diagram. Hoten mot öppenhet och demokratiska samtal syns också i hur akademin påverkas. Scholars at Risk är ett globalt nätverk som följer och synliggör attacker mot högre utbildning och forskare – från trakasserier och avskedanden till fängslanden och våld. I deras årliga rapport Free to Think dokumenteras hundratals incidenter runt om i världen och en tydlig poäng återkommer: när normer och institutioner urholkas slår det direkt mot universitetens autonomi och möjligheten att forska, undervisa och dela kunskap utan rädsla. Samma rapport har också uppmärksammats och spridits via den europeiska universitetsorganisationen EUA, som understryker att hot mot akademisk frihet inte är en fråga vi kan betrakta på avstånd, utan kräver uppmärksamhet även i öppna samhällen.

Även i Sverige märks att frågan hamnat högre på agendan. Under 2025 aviserade regeringen en särskild utredning med syfte att stärka forskares och lärares akademiska frihet, med slutredovisning planerad till 2026. I en tid när kunskap ifrågasätts, politiseras eller pressas av snabba opinionssvängningar blir detta en påminnelse om att akademisk frihet inte är självklar – den måste värnas, praktiseras och försvaras varje dag: i seminarierummet, i publiceringen och i det offentliga samtalet.

Mot den bakgrunden blir 2026 års tema för Research just around the corner mer än en rubrik: det blir en inbjudan att tänka tillsammans om hur kunskap skapas, skyddas och delas – och varför det angår oss alla.

Universitetet utan gränser – och biblioteket som demokratisk infrastruktur

I LiU:s vision och strategiska plan mot 2030 återkommer ambitionen om ett öppet och inkluderande universitet: ett lärosäte som tar ansvar för att överbrygga skiljelinjer, riva murar och skapa möten över discipliner och samhällssektorer. Det handlar inte bara om vackra ord – utan om arbetssätt: samverkan över gränser, nära samarbeten, och ett kunskapsnav som är relevant långt utanför campus.

Här blir universitetsbibliotekets roll central. Biblioteket är inte bara en plats för litteratur och studier, utan en del av universitetets demokratiska infrastruktur:

  • en arena för fri åsiktsbildning och källkritisk kompetens,
  • ett stöd för öppen vetenskap och ansvarsfull kunskapsspridning,
  • och en mötesplats där olika perspektiv får finnas sida vid sida.

LiU:s värdegrund betonar också hur akademiska värden och statliga principer (demokrati, legalitet, objektivitet och fri åsiktsbildning) ska bära verksamheten – och sammanfattas i ledorden trovärdighet, trygghet och tillit. I praktiken är detta precis den miljö som krävs för att akademisk frihet ska vara mer än ett ideal: den måste vara levd och vardaglig.

Samverkan som motkraft – varför “tillsammans” är en kunskapsstrategi

Att föreläsningsserien Research just around the corner utvecklas i samarbete mellan Linköpings universitetsbibliotek och vicerektor för forskning är i sig en tydlig markering: kunskap behöver både akademisk spets och öppen spridning för att göra verklig samhällsnytta.

Det ligger också helt i linje med LiU:s strategiska betoning på samverkan och gränsöverskridande arbetssätt: när komplexa samhällsutmaningar kräver dialoger och samarbeten mellan discipliner, sektorer och människor, behöver vi gemensamma arenor där perspektiv kan mötas.

Biblioteket har här en särskild styrka: vi kan fungera som brobyggare mellan forskningsfronten och vardagens frågor – och som stöd i den akademiska vardagen där öppenhet, kvalitet och delbarhet blir allt viktigare. LiU beskriver också öppen vetenskap som ett sätt att göra vetenskaplig kunskap tillgänglig och därmed främja lärande och innovation, och pekar på att Sverige har en målbild om att publikationer och forskningsdata ska vara öppna senast 2026.

Research just around the corner 2026 blir därför en serie att inte bara lyssna på, utan att delta i: att komma med frågor, att ta med kollegor och studenter, att se föreläsningarna som en gemensam plats för reflektion och samtal – på campus och via livestream.

Praktisk information:

  • När: tisdagar kl. 12.15–13.00 med början den 20 januari 2026
  • Var: Lövverket, Studenthuset, Campus Valla
  • Hur: på plats + livestream, föreläsningarna filmas och bevaras på hemsidan
    Hela programöversikten hittar du här: Research just around the corner (liu.se)

Läs mer:

Skrivet av Niklas Ferdinand Carlsson, bibliotekarie, Campus Norrköpings bibliotek

Bibliotopia: speculative futures of reading and libraries

**Detta blogginlägg finns också på svenska**

The future of reading and libraries is the topic of an exhibition in Studenthuset at Campus Valla starting on 6 November. Based on ideas generated in a series of workshops, the exhibition includes stories in various genres and formats.

The Thing from the Future

During the spring of 2025, five workshops were held with library management and personnel, students and preschool children (in a collaboration with the public library in Mantorp in East Sweden).

The workshops were based on the game The Thing from the Future, as adapted by PhD student Cornelia Linderoth at Linköping University’s Department of Behavioural Sciences and Learning.

The Thing from the Future is a game that challenges the players both individually and collectively with the purpose to generate entertaining and thought-provoking hypothetical scenarios. In our version of the game, a series of prompts are created based on four cards: Context, Development, Object and Feeling. The context remains the same throughout the game: the library as place and concept. A simplified version was created for the two workshops held with preschool children.

The ideas and scenarios that were generated during our workshops were then collected and converted into a series of texts with the help of the generative AI tool Copilot. The texts are written in various genres: poems, a play, a short story, a comic book and two fairy tales. Several of the stories are available in alternative formats such as text/illustrated, text/audio and text/video.

Visiting professor in the name of Tage Danielsson, Athena Farrokhzad, also contributed to the exhibition with a poem based on material from the workshops.

Bibliomancer

Bibliomancer is a cyberpunk-inspired short story that is based on material from the workshop with library personnel, and that was also developed into a comic book. The story takes place in a future after a catastrophic event called the “Blackout.” What role would libraries play in such a society? How will people retrieve and use information in a future where the boundaries between humans and machines are blurred?

Två rutor ur en tecknad serie, den första föreställer en man och den andra en kvinnlig robot.
Panels from the comic book Bibliomancer. Illustrations by Ulf Lindgren

An English version of the story is available in the Bibliomancer comic book, openly accessible online: Bibliomancer

Fairy tales

One of the fairy tales that was created based on the workshops with preschool children is called The Fairy Tale Book That Could Do Anything. Here is an excerpt from the tale:

The children love their library because it holds books on every topic you could imagine: from flying cats, to the Titanic. Sometimes, the books are sad, sometimes magical and provided with wings that can lift you into the air. But beware of Godzilla, who is sneaking around the library and devours books! At the library, you can learn, dream, and travel to new worlds via books. There are books with all kinds of adventures – even slightly weird ones.

En utställning med skärmar, en hylla med böcker och olika bokstäver och tecken hängande i taket.
The exhibition on the third floor in Studenthuset, Campus Valla. Photo: Peter Igelström

Bibliotopia is on display in Studenthuset until 30 January, 2026.

Bibliotopia: en framtidsspaning om läsning och bibliotek

**This blog post is also available in English**

I samband med Bokfesten – Linköpings universitetsbiblioteks bokmässa som äger rum i Studenthuset på Campus Valla torsdag den 6 november – startar utställningen Bibliotopia, som presenterar olika (möjliga) framtider kring bibliotek och läsning.

Här berättar vi som jobbat med utställningen om hur den har tagits fram och ger några smakprov på vad som ingår.

Spekulativa framtidsspaningar

Under våren 2025 har Linköpings universitetsbibliotek jobbat med spekulativa framtidsspaningar. Vi har genomfört fem workshops: en med bibliotekets ledning, en med biblioteksmedarbetare, en med studenter och två med förskolebarn (i samarbete med Mantorps bibliotek).

Vi har utgått ifrån spelet The Thing from the Future och, med hjälp av Cornelia Linderoth, doktorand vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande (IBL), anpassat det utifrån vår kontext.

The Thing from the Future är ett fantasispel som utmanar spelare att tillsammans och var för sig beskriva olika alternativa framtidsscenarier. Spelets mål är att skapa underhållande, men tankeväckande beskrivningar av hypotetiska framtidsscenarier. I vår version av spelet skapas prompter med hjälp av fyra kort: Kontext, Utveckling, Uppgift/Objekt och Känsla. Kontexten förblir densamma genom spelets gång: biblioteket som både fysisk plats och koncept. Vi har även skapat ytterligare en förenklad variant av spelet som vi har använt när vi hållit workshops med barn.

Workshopen går ut på att generera idéer. Med hjälp av olika ”promter” spekulerar gruppen tillsammans och enskilt om olika framtida scenarion utifrån spelets olika kort. De idéer som framkommit har sammanställts, varefter biblioteksmedarbetare utifrån varje workshop skapat sammanhängande texter med hjälp av AI-verktyget Copilot. Texterna har fått olika genrer: en dikt, en pjäs, en novell, en tecknad serie och två sagor. I utställningen kan man ta del av texterna i olika format.

Mellan hopp och förtvivlan

En del av materialet från workshoparna har bearbetats till dikter. Här är ett exempel utifrån workshopen med bibliotekets ledning som utgick från en positiv känsla:

Reglerad Framtid

Vi andas ut.
Det som en gång var kaos
har nu fått ramar, riktning, ro.
Staten styr – inte med järnhand,
utan med öppenhet och demokrati.

Boken –
inte längre en form,
utan många.
Den lyssnar, talar, visar,
byter språk utan att blinka,
anpassar sig efter varje läsares behov.

Allt är tillgängligt.
Fritt.
Inga murar av licenser,
inga låsta bokmagasin.
Kursböcker, romaner, fakta –
allt finns tillgängligt för alla.

Vi laddar ner,
vi lånar ut,
vi läser med ögon, öron, händer.
Vi går in i berättelserna,
frågar dem,
och de svarar.

Tekniken hjälper den som behöver,
text blir tal,
bild blir begriplig.
AI-böcker är tydligt uppmärkta,
och skönlitteraturen blomstrar –
människans röst har inte tystnat.

Jämte tekniken –
finns den tryckta boken kvar,
som en vän från förr.
Kurslitteraturen interagerar med oss,
och vi har lärt oss läsa igen.

Vi bär inte längre oron
för teknikens nyckfullhet.
Vi bär kunskapen,
tillsammans människa och maskin.

Ett långt rum med stora fönster och en installation hängande från taket.

Gästprofessor medverkar

Medverkar i utställningen gör också Athena Farrokhzad, som är gästprofessor i språk och kultur i Tage Danielssons namn. Hon har skrivit en dikt som också utgår från workshopmaterialet.

Här kan du lyssna på hennes egen inläsning av dikten ”I framtiden”.

Bibliomancer

Bibliomancer är en berättelse som skapats med utgångspunkt i den workshop som hölls med biblioteksmedarbetare. Utifrån materialet skrevs en cyberpunk-inspirerad novell med visst stöd av Copilot som sedan bearbetades till en tecknad serie. Berättelsen utspelar sig i ett dystopiskt framtida samhälle efter en katastrofal händelse som kallas för ”Nedsläckningen”.

Vilken roll kan bibliotek spela i ett sådant samhälle? Hur inhämtar och bearbetar människor information i en värld där gränserna mellan människa och maskin alltmer suddas ut?

Två rutor ur en tecknad serie, den första föreställer en man och den andra en kvinnlig robot.
Två rutor ur serien Bibliomancer. Bild: Ulf Lindgren

Här kan du läsa en elektronisk version av serien: Bibliomancer

Sagoboken som kunde allt

Sagoboken som kunde allt är baserad på en framtidsspaning med 6-åringar från Mantorp som gjordes i samarbete med Mantorps bibliotek. När vi framtidsspanade med barnen använde vi en förenklad variant av spelet The Thing from the Future.

Från framtidsspaningen:

Barnen älskar biblioteket, för där finns böcker om allt – från flygande katter till Titanic! Ibland är böcker sorgliga, ibland magiska med vingar som kan lyfta dig upp i luften. Men akta dig för Godzilla, som smyger runt och äter upp böcker! På biblioteket kan man lära sig, drömma och resa till nya världar, bara genom att bläddra. För böcker är alltid ett äventyr – även när de är lite konstiga.

En annan av berättelserna i sagoform är Sagan om det magiska under mattan-biblioteket.

Detta och mycket annat kan du tal del av i utställningen Bibliotopia i Studenthuset, som visas till och med 30 januari 2026. Välkommen!

En utställning med skärmar, en hylla med böcker och olika bokstäver och tecken hängande i taket.
Utställningen går att ses på plan 3 i Studenthuset. Bild: Peter Igelström

Presentation av utställningen under Bokfesten

Missa inte inslaget under Bokfesten den 6 november klockan 12.10 – 12.20 då Anya Feltreuter presenterar utställningen på Stora scenen (Lövverket).

”Everyday is Open Science Day” – om öppen vetenskap och bibliotekets arbete med att stödja forskare Del 2

**Läs del 1 av intervjun här**

Open Access Week (20 till 26 oktober) är ett årligen återkommande globalt evenemang med fokus på öppen tillgång och öppen vetenskap. Varför är då detta viktigt att uppmärksamma? Och hur jobbar Linköpings universitetsbibliotek med dessa frågor?

I denna andra del av intervjun med överbibliotekarie David Lawrence ligger fokus på bibliotekets arbete med att stödja forskare i deras arbete och vad som kan tänkas stå för dörren i arbetet kring öppen vetenskap framöver.

Vilka kompetenser ser du som viktiga inom universitetsbiblioteket för att kunna möta framtidens krav på öppen vetenskap?

– Biblioteket erbjuder tjänster som baseras på den kunskap vi har inom vår organisation. Det kan handla om publiceringsfrågor eller datahantering. Men det handlar inte bara om att bygga upp en stödverksamhet separerad från forskningsvärlden. Vi har också sett till att rekrytera personer med erfarenhet därifrån. Jag skulle gissa att vi nu har cirka 8-9 medarbetare som har disputerat och har arbetat med forskning. De förstår forskarens verklighet och det gör det lättare att erbjuda stöd kring öppen vetenskap.

– På LiU har vi fyra fakulteter, eller tre plus en, och vi täcker de flesta vetenskapliga ämnen och discipliner och hur de arbetar, till exempel avseende typ av forskningsdata och typ av publikationer. Sättet att forska skiljer sig mycket åt. Det är viktigt att inse att ”one size doen’t fit all”. Inom publicering är det inte bara artiklar man talar om. Data behöver inte handla om mätningar med instrument utan det kan också vara intervjumaterial. Det är de lite mjukare kunskaperna som är viktiga att inte glömma bort.

Vilka tjänster erbjuder biblioteket för att stödja forskare inom öppen vetenskap?

– Det är en omfattande lista, men det är en kombination av konkreta saker som att registrera i DiVA eller publicera via LiU E-Press, parallellpublicering som en väg till open access och våra avtal med förlagen som tar kostnaden från enskilda forskare. Vi har också verktyg för att hjälpa till att välja tidskrift att publicera sig i och att öka spridningen på ens forskning. Men det handlar också om kunskap och expertis. Så en stor del går ut på att vara ute och prata och informera. Historiskt sett har det kanske främst varit frågor kring publikationer vi tagit upp, men idag ligger mycket fokus på forskningsdata.

– Det går inte att säga att det ena är viktigare än det andra. Men kunskaperna och expertisen är en viktig del eftersom det snabbt händer saker hela tiden. Vi håller koll på vad som händer i omvärlden och försöker hålla forskare uppdaterade om detta, så att de själva inte behöver ägna så mycket tid åt det.

– En reaktion vi ofta får från våra användare, även forskare, är att man är förvånad över hur mycket stöd man kan få. Det är inte alltid vi kan svara på de mest komplexa frågorna kring till exempel datahantering, men vi har ett bra nätverk inom LiU så vi kan ofta koppla ihop forskarna med rätt gruppering så att de kan få det stöd de behöver utan att behöva söka det på egen hand.

Hur gynnas forskare av öppen vetenskap? Behövs strukturella förändringar för att forskare ska gynnas mer av öppen vetenskap?

– Det var jättelätt att påvisa fördelar med att publicera publikationer open access, för det fanns forskning som visade att det ledde till fler citeringar. Numera brukar jag säga att det istället är en nackdel att inte göra sin artikel öppet tillgänglig, då detta är det normala i stora delar av världen. Så det handlar dels om genomslag, men också om synlighet.

– När det gäller att publicera forskningsdata så kanske det inte handlar så mycket om vare sig genomslag eller synlighet, men det kan leda till samarbeten genom att andra blir intresserade av ens data. Det är inte lätt att bara ta en Excelfil, en transkription eller datafil och använda den. Det krävs ofta ett samarbete med de som tagit fram datan. Så att publicera sin data är en möjliggörare för sådant som annars kan vara svårt att få till stånd. Så det finns flera fördelar med öppen tillgång till data för forskare.

– Det som behövs är dock förändringar av meriteringssystemen. Det är många som varit skeptiska att publicera fritt tillgängligt, och man har sett det som en andra klassens publikation eller något åt det hållet. Det är inte riktigt sant. Men att man jobbar med öppen vetenskap och i den andan borde också få genomslag vid utvärderingar av individer och forskningsgrupper. Det krävs också att man får lite fördelar av det på ett personligt plan.

Vad ser du är nästa steg inom öppen vetenskap? Ska en fortsätta driva på för högre uppfyllnad av väletablerade delar av öppen vetenskap (som att nå 100% öppen tillgång till vetenskapliga publikationer) eller ”gå vidare” och lägga mer fokus på nya delar som till exempel öppna lärresurser (OER) eller öppen infrastruktur?

– Ja, det är lite en fråga om ”bang for your buck”. Det är lätt att fokus hamnar på det nya, men man ska inte glömma bort de redan etablerade delarna. Vad gäller artiklar ligger vi kanske på 75 procent som publiceras öppet tillgängligt varje år. Det är ingen dålig siffra, och vi lägger inte den mesta kraften på att försöka öka den. Men om man tittar på den och betänker att det är ett krav från de flesta forskningsfinansiärer att publicera helt öppet så borde siffran vara lite högre. Det vore intressant att titta på varför och hur vi kan få upp den något. Men att driva på nitiskt för att nå 100 procent tror jag inte på.

– Sedan måste vi fortsätta lägga kraft på forskningsdata. Det är fortfarande ett område under utveckling. Där finns utmaningar med att få ihop alla aspekter – de etiska, de juridiska, de informationssäkerhetsmässiga och att forskare känner sig bekanta med vad som gäller. Vi har tydliga signaler från forskningsfinansiärer att data ska göras tillgängligt på något sätt, avhängigt vad datan innehåller.

– Och sedan behöver vi också ha fokus på framtiden. Jag tror öppna lärresurser är nästa stora område. Det är inte jättestort just nu, men vi stöttar de lärare som är tidigt ut och erbjuder dem stöd kring det.

– Och tittar man ännu längre fram så kan sådant komma in som inte ligger så mycket på biblioteket, såsom ”open methods” och medborgarforskning. Men det gäller alltså att ha en balans mellan att fokusera på vad som händer nu, men också titta framåt, så att vi är redo när nya saker dyker upp.

Om du skulle göra en framtidsspaning – hur tror du öppen vetenskap som rörelse kommer utveckla sig framöver inom forskningen? Utifrån rådande världsläge, mer och mer fokus läggs på att skydda sig mot dataintrång osv. Kommer öppen vetenskap funka i en värld som riskerar att bli mer och mer sluten?

– Jag vet inte om det är vad jag tror kommer att hända, men när det gäller publikationer vore det intressant att se en utveckling där man kommer bort från att vara beroende av kommersiella aktörer, till exempel när det gäller ägarskapet av publikationerna. Att tänka sig helt nya sätt att göra det på är inte lätt i praktiken, men jag skulle gärna se att forskningsvärlden tar tillbaka lite kontroll över det man producerar.

– Intrång ser jag inte som ett stort problem då syftet ju är att göra information öppet tillgänglig, men jag förstår att det också kan handla om hänsyn till aspekter som främmande makts tillgång till den. Det är en balansgång och lite svårt att veta var frågan ligger, men det påverkar nog inte jättemycket just nu. Forskning är avsedd att delas med andra forskare, och det som ligger bakom betalvägg är ändå inte så svårt att få tillgång till.

– Med data blir det mer kopplat till frågor om vilken data man kan göra fritt tillgänglig och vilken man kan tillgängliggöra med begränsad tillgång. Det kanske kommer att bli så att mycket data inte kommer att ligga helt fritt tillgänglig utan att man kommer behöva begära ut den. De som avser använda data på ett sätt som det inte var tänkt eller är önskvärt kommer alltid att göra det oavsett. Det finns ändå fler fördelar än nackdelar med öppen vetenskap.

Toppen! Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor.

Intervjuare: Martin Iinatti Brengdahl, bibliometriker vid Avdelningen för publiceringens infrastruktur

En person som tittar på stjärnhimlen och en symbol i form av ett öppet hänglås.

Läs mer om Open Access Week

Open Access Week (liu.se)