En preprint är ett manus som inte har genomgått fackgranskning och den versionen är inte publicerad i en vetenskaplig tidskrift.
Det tar ofta lång tid att publicera en vetenskaplig artikel. Tiden från submit (inskick av manuskript) till accept (godkännande av manuskript för publicering) kan vara lång. En preprint är ett av flera sätt att tillgängliggöra forskning innan den är publicerad i en vetenskaplig tidskrift.
När man läser en preprint:
1. idka källkritik! En preprint har inte genomgått fackgranskning (peer review). Därför kan kvalitén variera mycket och det vilar ett större ansvar på läsare att ifrågasätta innehållet. Läs kritiskt!
2. eftersök en eventuell publicerad version. Om en preprint blivit publicerad finns det alltså (minst) två versioner av samma manus. Sök efter den publicerade versionen, skumläs den för att hitta eventuella skillnader och referera till den publicerade versionen istället.
Det går att referera till en preprint, men….
Eftersom en preprint inte är granskad är det inte säkert att det är acceptabelt att referera till en preprint. Om man använder information från en preprint ska man självklart referera till den. Man kan till exempel göra så här.
Att publicera preprint är inte alltid en bra idé
Olika forskningsområden förhåller sig på olika sätt till preprints. Om man är osäker på om den tidskrift man vill publicera sig i accepterar preprints är det bra att ta reda på tidskriftens preprintpolicy. Detta gör man lättast genom att gå in på Sherpa/Romeo och läs om tidskriftens preprintpolicy. Där står de om man tar in även artiklar som redan är spridda som preprints.
Hur hittar jag preprints?
Många preprints hittar man genom att googla, vissa kan återfinnas genom Unisearch, UBs egen sökmotor. Vet du inom vilket område du letar preprints kan du gå in på en disciplinspecifik preprintserver. En lista på preprinservrar kan du återfinna på engelskspråkiga Wikipedia.
Skrivet av Johanna Nählinder, koordinator för forskningsstöd LiUB