När jag själv pluggade vid LiU för många år sedan och det var dags att skriva uppsats fick vi en skrift med gult omslag om hur man skriver referenser enligt Oxfordsystemet. Dessvärre var denna skrift inte längre till någon nytta när jag senare läste en annan uppsatskurs. Nu var manualen istället orange och riktlinjerna för hur vi skulle referera såg annorlunda ut.
Att skriva referenser är något som alla studenter förr eller senare kommer att brottas med. Även om man har en instruktion att följa förekommer det specialfall och det kan vara svårt att veta exakt hur man i alla lägen ska referera och utforma sina referenser.
Lyckligtvis finns hjälpmedel att ta till och assistans att få. Min kollega Mikael Rosell arbetar med frågor som rör plagiering och referenshantering på Linköpings universitetsbibliotek. Han känner igen min egen frustration även bland dagens studenter:
Mikael: Det förekommer att studenter blir frustrerade när de ska referera enligt något annat system än som de lärt sig i ett tidigare sammanhang. Då får man som bibliotekarie ibland fungera lite som terapeut. Det är läraren som bestämmer för hen sätter betygen. Det händer att studenter försöker ta strid för ett visst sätt att referera beväpnade med olika handböcker, men jag vet inte hur sådana försök brukar avlöpa.
En del lärare är inte så strikta, utan låter studenterna välja referensstil så länge de är konsekventa.
Peter: Vad är de viktigaste skälen till att man skriver referenser i sin text?
Mikael: Det viktigaste skälet är att läsaren ska kunna hitta de källor man använt sig av. När man skriver sina referenser ska de vara konsekvent utformade och tydliga. Exakt var punkten sätts i referensen kanske inte är avgörande, men jag har sett exempel på studentarbeten där man refererat på upp till åtta olika sätt.
Ibland ser man också att viktig information om en källa saknas i referensen och det inte går att se om det är en bok eller artikel. Det kan innebära ett problem för den läsare som vill kolla upp källan, för då kan det bli mycket svårare att hitta den.
Peter: Är det något som är vanligt förekommande, att typen av källa inte framgår i referensen?
Mikael: Ja, studenter har ofta svårt att skilja olika typer av källor från varandra. I NoPlagiat, den självstudieguide om plagiering och referenshantering vi på biblioteket har utvecklat, har vi ända sedan den lanserades haft med en fråga om att identifiera om en referens är en bok, en artikel eller en webbsida. Men många har svårt för det och tror att ett bokkapitel är en artikel, exempelvis. Och i vilken grad man upplever svårigheter med det tycks inte förändra sig över tid.
Harvard kontra APA
Under vårt samtal kommer vi också in på ämnet referensstilar:
Mikael: Harvard är den svåraste referensstilen att jobba med, för det finns så många olika varianter av den. Högskolan i Borås har en jättebra guide till Harvardsystemet, Harvardguiden, som uppdateras varje år. Jag tipsar ofta om den, men inget säger att det är den enda rätta versionen av Harvard. I första hand frågar jag studenterna om de har någon guide på kursen att utgå ifrån. Annars tipsar jag om Boråsguiden.
När jag exempelvis får frågor via mejl där studenterna inte talat om vilken stil de använder brukar jag först ge exempel enligt APA (American Psychological Association).
Peter: Är just APA en referensstil som är väldigt spridd?
Mikael: Ja, men den är framför allt tacksam därför att den är standardiserad. Då blir det mycket enklare att säga vad som är en korrekt referens och inte. APA är mer enhetligt än exempelvis Harvard.
APA uppstod som en variant av Harvardsystemet, och användes ursprungligen bara för psykologiämnet, men har spritt sig till fler discipliner.
Peter: Vissa stilar dominerar alltså inom en viss disciplin eller ett visst ämne. Finns det också trender och moden i fråga om referensstilar? Var vissa stilar vanligare förr och andra mer populära idag?
Mikael: Egentligen inte vad jag kunnat se under de år jag jobbat med dessa frågor. Universitetslärare är generellt ganska konservativa och vill att studenterna använder den stil de själva använder. APA har kanske i viss mån vunnit mark men det är ingen jättetydlig trend i så fall. Vi har också marknadsfört den litegrann när lärare inte har haft några tydliga instruktioner om vilken stil deras studenter ska använda.
Att referera i sin text
Peter: Det här med hur man skriver en korrekt referens är en sak, men det allra svåraste tycker jag var när och var man skulle ange referensen: i början eller slutet av stycket, eller vid den mest centrala meningen. Ibland känns det som att referenserna blir för många och ibland för få. Vad har du för erfarenheter kring det?
Mikael: Här rör vi oss in på frågor som tangerar akademiskt skrivande, som vi på biblioteket inte pratar så mycket om i vår undervisning. Men liksom med referenshantering blir svaret ofta ”det beror på”. Det finns olika traditioner inom olika ämnen. Inom vissa ämnen/traditioner sätter man referensen i slutet av stycket (en så kallad styckereferens), men det accepteras inte inom alla ämnen, och i vissa fall sätter man hellre referensen i början av stycket.
Det finns således inga absoluta rätt eller fel, utan beror på vilken handbok man utgår från och lärarens instruktioner. Jag tipsar ibland studenterna om att de kan titta på tidigare godkända examensarbeten inom ämnet de läser. På så sätt kan de få en känsla för hur man gör.
När frågan glider in på akademiskt skrivande hänvisar vi studenterna ibland också till Språkverkstaden.
AI används mer och mer
Peter: Det här med citat och parafraser är ju ett kapitel för sig. Ett citat är ett exakt återgivande av vad någon annan skrivit eller sagt. Om man istället parafraserar, formulerar man någon annans resonemang med sina egna ord. Vad finns det att säga om det?
Mikael: Ett vanligt förfarande bland studenter när de ska parafrasera är att de utgår från formuleringen i den källa de använt och sedan skriver om texten. Men då har man bundit fast sig vid den ursprungliga formuleringen, och det blir sällan bra. Då är det bättre att man skriver utifrån vad man minns.
Numera tror jag också att AI-verktyg har börjat användas mer och mer. Man använder sig av ChatGPT eller Microsoft Copilot för att skriva om texter. Men det finns mycket osäkerhet bland studenter kring detta. Om man inte är nöjd med sin egen text, kan man då använda en AI-tjänst för att förbättra den? Det är en jätteintressant fråga, men inte så lätt att svara på. Hur man får använda AI i sina kurser är i slutändan upp till läraren.
Som tumregel brukar jag tänka att om man ersätter AI-verktyget med en människa – vad är då ok att göra? Det är ju helt ok att be en kollega om feedback på sin egen text. Men om jag ber kollegan skriva hela texten är den ju inte längre min. Om man tänker AI-verktyg istället för kollegan så kan man få lite vägledning i vad som är okej att göra, tycker jag.
Det är också jätteviktigt att vara transparant om man har använt AI och att man tydligt redovisar hur man använt verktyget.
Peter: Man kan alltså konstatera att frågor om referenshantering och plagiering ofta glider in i varandra?
Mikael: Ja, och det gäller också frågor vi får från forskare, där referenshanteringsfrågor kan tangera publiceringsfrågor. Forskare undrar ofta om de kan återanvända en text de skrivit i en ny artikel. Det kan bli väldigt komplext, och när vi får frågor om det får vi ofta hänvisa till förlaget. Ibland pekar man i sitt svar bara på olika alternativ, och det händer att man i efterhand blir fundersam över vad man egentligen har svarat på. Förhoppningsvis kan vi ge lite vägledning i alla fall.
Referenshanteringen är viktig
Peter: Vilka är de vanligaste frågorna studenter har kring referenshantering?
Mikael: ”Var ska jag sätta referensen?”, ”Hur ska jag referera i löpande text?”. Hur specifika referenser ska se ut är också en vanlig fråga. Liksom: ”Jag har hittat ett myndighetsdokument på webben, hur ska jag hänvisa till det?”
Hur man ska hantera specifika svenska dokument, till exempel SOU-er, kan ibland vara en utmaning. Eftersom det är en typ av dokument som inte förekommer i andra länder finns det därför heller inte något standardiserat sätt att referera till dem.
Sådana frågor kan ibland också vara kopplade till referenshanteringsprogram, till exempel Zotero vars Harvardvariant kan skilja sig från den som man ska använda på sin kurs. Man får då redigera referenslistan i efterhand. För att göra det är det möjligt att använda ett AI-verktyg som Copilot, som till exempel kan avlägsna parenteser om man inte ska ha sådana i sina referenser.
Jag upplever ibland att studenter undervärderar vikten av referenshantering och bara fokuserar på att skriva en bra text. Men om man glömt att notera viktig information om sina källor efter att man lämnat tillbaka sina böcker på biblioteket så kan det bli besvärligt.
Min rekommendation är att alltid se till att spara ner referensen med en gång. Genom att använda ett referenshanteringsverktyg, exempelvis Zotero eller EndNote, så får man lättare att hålla koll på sina referenser.
Det är synd när studenter som lagt mycket tid och energi på att skriva en bra text får ett sämre betyg därför att man missat i referenshanteringen.
Orosmolnet plagiering
Peter: Det här med plagiering är väl en annan fråga som studenter ofta undrar över, kan jag tänka mig…
Mikael: Ja, men jag brukar säga att man inte bör överdramatisera det här med plagiering och som student överdrivet oroa sig över att man råkat plagiera av misstag. Har man goda intentioner och försöker göra rätt så behöver man i allmänhet inte känna någon oro för det. Vissa är rädda för om man bara råkat formulera en enda mening för lik en källa så åker man dit för plagiering. Men det är stor skillnad om några enstaka meningar råkat bli identiska med någon annans formuleringar och när det handlar om 20 sidor!
Det går inte att ange en exakt procentsiffra för hur mycket likheter som gör det till ett plagiat. Synen på det kan skilja sig mellan ämnen och fakulteter. Inom teknik och naturvetenskap är det relativt vanligt med formelartade delar. Humanisters och samhällsvetares texter ser i regel lite annorlunda ut.
Många undrar också om man får använda enskilda begrepp eller om man måste omformulera dem. Men vedertagna begrepp inom ett specifikt område måste man naturligtvis använda.
Peter: Och då kan jag tänka mig att det är många som ännu inte är så bekanta med sitt ämne att man känner sig trygg med vilka begrepp som är vedertagna och vilka som inte är det…
Mikael: Ja, det är en viktig aspekt. Det är viktigt att förstå att akademiskt skrivande är något man lär sig längs vägen, att det är en färdighet som tar tid att förvärva. Man måste dock våga öva sig i att göra det genom att skriva egna texter. ”Det blir för olikt originalet!”, hör jag ibland som invändning. Men i så fall är det bättre att man hamnar åt det hållet än att man råkar plagiera. Du behöver visa vad du förstått – om det är inte din text går inte det.
Tips
- Om du har frågor som rör referenshantering och plagiering kan du i många fall hitta ett svar i bibliotekets FAQ, kategorierna Citera och referera och Plagiering och upphovsrätt:
Frågor och svar
- Ett referenshanteringsprogram kan förenkla och effektivisera referenshanteringen när man skriver akademiska texter. För dig som är LiU-student eller anställd finns möjlighet att anmäla sig till bibliotekets introduktioner i Zotero och EndNote, som ges online. Läs mer på Liunet student -> Skriva och referera (inloggning med LiU-ID nödvändigt)
- Ett alternativ till att använda ett referenshanteringprogram är Zoterobib, som är ett gratis och reklamfritt verktyg som skapar referenser av källor. Du behöver inte skapa ett konto eller installera någon programvara för att använda dig av Zoterobib (zbib.org).
Skrivet av Peter Igelström, bibliotekarie, Vallabiblioteket
